Denna webbplats (folkbildning.net) uppdateras inte längre efter den 30 juni 2019. Befintligt innehåll går dock fortfarande att nå och kan användas i folkhögskolornas verksamhet. För aktuell information kring Sveriges folkhögskolor besök www.sverigesfolkhogskolor.se.

Agera utan att diskriminera

Ulrika Sandin arbetar som lärare i kursen "Agera utan att diskriminera" på Röda Korsets folkhögskola

 

Varje termin genomför ni kursen ”Agera utan att diskriminera”, varför startade ni den?

Kursens tillkomst har sin upprinnelse i den frustration vi kände över att ha en verksamhet som inte riktigt hängde ihop. Å ena sidan har vi specialkurser med inriktning på globala frågor där deltagarna huvudsakligen var unga etniska svenskar och å andra sidan allmänna kurser med deltagare från hela världen. Det kändes absurt att ha denna uppdelning mellan särskild kurs och allmän kurs och absolut nödvändigt att hitta former för närmare samverkan och mötesplatser för våra deltagare.

Vi hade också en diskussion om vilka begrepp vi använder när vi talar om våra deltagare på allmän kurs, mellan lärarna och också med deltagarna själva. Vi diskuterade begrepp som invandrare, utlandsfödd, utländsk bakgrund för att förstå vilken laddning som ligger i dem. Det skapade en ökad medvetenhet hos oss och också en kunskap om att våra deltagare på många olika sätt har erfarenhet av främlingsfientlighet och diskriminering.

Man kan säga att arbetet med kursen har blivit som ett fortbildningsprojekt för oss lärare och att vi inser att deltagarna på allmän kurs är en resurs för vårt eget lärande.

Hur är kursen upplagd?

Det är en distanskurs på 25% under en termin med tre träffar på vår folkhögskola.  Under dessa träffar har vi öppna föreläsningar där skolans alla kurser kan delta. På så sätt har kursen blivit en katalysator för flera olika typer av samarbeten på skolan: Gemensamma föreläsningar och diskussioner, projektarbeten och undersökningar i de olika kurserna och filmproduktion. Bland föreläsare har vi haft integrationsminister Erik Ullenhag, Paul Lappalainen från Diskrimineringsombudsmannen, Alexander Bengtsson från EXPO och Mona Sahlin för att nämna några.

Mellan träffarna arbetar deltagarna med studieuppgifter. De två första gångerna har vi använt First Class, nu prövar vi Facebook. Det har inte varit alldeles enkelt att rekrytera till kursen men vi har lyckats får en stor blandning när det gäller ålder, varifrån man kommer och vilken utbildningsbakgrund man har.

En väldigt viktig del av kursen är att deltagarna formulerar någon typ av förslag för att motverka diskriminering och att de sedan agerar för att förverkliga detta förslag.

Våra deltagare på allmän kurs har uppmärksammat att deras barn läser svenska som andra språk trots att de är födda i Sverige.  De undrar varför och på vilka grunder detta har bestämts? Hela skolan har varit engagerad i en läroprocess kring detta. Dokumentärfilmkursen har gjort en film och frågan drivs nu som ett medborgarförslag

.Se filmen (8 min)

Vad använder ni för material i kursen? Man kan säga att vi har rört oss ifrån att huvudsakligen fokusera främlingsfientlighet och rasism till att mest intressera oss för det man kallar strukturell diskriminering. Grundbok är  ”Det blågula glashuset” av Paul Lappalainen. Det är en statlig offentlig utredning från 2005 och den fokuserar på strukturell diskriminering på etnisk och religiös grund.

Lappalainens uppfattning är att perspektivet bör flyttas från brister hos minoriteter till att uppmärksamma de hinder som majoritetssamhället sätter upp för att alla ska kunna delta på lika villkor.  Därför är det viktigt att upprätta mångfaldsplaner så att de faktiska förhållandena blir synliga.  Det är särskilt viktigt att se över de kriterier man har vid rekrytering an ny personal. Lappalainens analys har fått oss själva att ifrågasätta hur vår rekrytering går till. Vi är tre etniska svenskar som arbetar med kursen, hur har det blivit så? Lappalainen förespråkar skärpt lagstiftning som en väg till attitydförändring.

Vi använder även en bok som heter "Agera – utan att diskriminera" som är resultatet av ett projekt som Röda Korset arbetade med tillsammans med Sveriges antidiskrimineringsbyråer, det är ifrån detta projekt vi har hämtat vårt namn. Vi använder även Interfems "Makthandboken". Utöver detta använder vi aktuella nyhetsartiklar.

Vad har samarbetet med EXPO betytt?

Samarbetet med EXPO har varit mycket värdefullt. Vi vet att främlingsfientliga och högerextrema krafter vinner mark i Europa och EXPO har en mycket gedigen kunskap om dessa företeelser. Det är viktigt att lära känna sin ”fiende” och bli medveten om hur budskapen är utformade och vilka planer som finns.  Det är viktigt att t.ex. känna till Sverigedemokraternas historia, så att man inte låter sig luras av deras nuvarande mer rumsrena framtoning. Det samma gäller myten om det homogena Sverige. Sverige har en historia som är full av diskriminering, det är något man måste känna till.

EXPO: s grundliga kunskaper om ämnesområdet ger ökad trovärdighet och status åt kursen.

Vilka är era viktigaste lärdomar av arbetet med kursen?

Jag skulle säga att det är att våga och att ha förmågan att lyssna in våra deltagare på allmän kurs och deras erfarenheter av strukturell diskriminering.  Att vi skapar en förtroendefull relation så att de vågar berätta.  Dessa berättelser och erfarenheter ger oss en trovärdig och verklighetsbaserad ingång i kursen

Ett av folkbildningens sju prioriterade verksamhetsområden är ”Det mångkulturella samhällets utmaningar”. Vilka råd vill du ge till de studieförbund och folkhögskolor för att ta sig an den utmaningen?

Lyssna och lär av våra deltagare från andra länder och försök att tillsammans skapa förändring. Inom folkbildningen har vi plattformar och informationskanaler som vi kan erbjuda våra deltagare. Tillsamman kan vi t.ex. nå integrationsminister Erik Ullenhag, det kan inte deltagarna själva.

Det här är processer som måste få ta tid. Vi bör samarbeta mellan folkhögskolorna och studieförbunden. I södra Stockholm är vi ett antal folkhögskolor som tillsammans driver frågan om rätten till fler terminer hos CSN för deltagare med kort utbildningsbakgrund.

Det är viktigt att agera. Tillsammans med deltagarna har vi utformat ett medborgarförslag till kommunfullmäktige i Huddinge och Botkyrka och till stadsdelsnämnden i Skärholmen där vi kräver förändrad praxis när det gäller svenskundervisning och svenska som andra språk för barn som är födda i Sverige. Barn till invandrare ska inte slentrianmässigt tilldelas svenska som andra språk.