Denna webbplats (folkbildning.net) uppdateras inte längre efter den 30 juni 2019. Befintligt innehåll går dock fortfarande att nå och kan användas i folkhögskolornas verksamhet. För aktuell information kring Sveriges folkhögskolor besök www.sverigesfolkhogskolor.se.

Världshälsan - en indikator för hållbar utveckling

Hans Rosling är läkare och professor i internationell hälsa på Karolinska Institutet. På Folkbildningskonferensen den 26-27 oktober kommer han att föreläsa under rubriken ”Blir världen bättre?”

Hans Rosling är läkare och professor i internationell hälsa på Karolinska Institutet. På Folkbildningskonferensen den 26-27 oktober kommer han att föreläsa under rubriken ”Blir världen bättre?” Hans har tidigare varit rådgivare åt bl.a. Sida och WHO och även hunnit arbeta som distriktsläkare i Mocambique. Eftersom han de senaste 25 åren har undervisat om ekonomiska, sociala och miljömässiga faktorer inom global hälsa har han kanske en sannare bild än de flesta, av hur hållbar utvecklingen i världen egentligen är. Hans, som nyligen deltog i ett inslag om världshälsofrågor i TV, inleder vårt samtal med att ställa en fråga:

- 1975 dog 20 procent av alla barn som föds i Egypten innan de nådde 5 års ålder. Hur många procent tror du att det är idag?

Bilder av svältkatastrofer, döende AIDS-offer och borttynande afrikanska barn hinner rulla upp framför ögonen innan Hans ger det korrekta svaret:

- Fyra procent. Det visste du inte, va? Och hur många gånger högre är barnadödligheten i Malaysia jämfört med USA? Den är samma, trots att USA har fyra gånger så hög BNP. Varför vet du inte det? Det visste inte de på TV heller! Hur kan man ha missat att världen har blivit dramatiskt bättre?

Hans Roslings syn på världens utveckling är positiv. Han menar att den ekonomiska tillväxten, utbildning, hälsa och naturresursernas fördelning globalt sett blir allt bättre, även om utvecklingen borde drivas på snabbare. Det är på grund av bristande kunskap och fördomar som vi håller fast vid en primitiv bild av u-länderna som helt enkelt inte stämmer längre, anser han. Vi måste sluta tänka i termer av ”vi och dom”.

- Vår bild av u-länderna är att där dör fortfarande 40 % av barnen. I själva verket liknar deras situation den vi själva hade i Sverige för 40-50 år sedan. Regioner utvecklas hela tiden, vi befinner oss bara på olika platser i industrialiseringsprocessen. Det finns ingen tydlig gräns mellan i-länder och u-länder. Tillväxt leder inte heller automatiskt till hållbar utveckling – ökad konsumtion betyder exempelvis ökande miljöproblem.

Eftersom ett folks hälsa är ett resultat av sociala, ekonomiska och miljömässiga faktorer är den även en indikator på hållbar utveckling i regionen. Den senaste statistiken från FN:s utvecklingsprogram visar att det fortfarande råder stora globala klyftor – den rikaste femtedelen tjänar 74 procent av jordens samlade inkomster medan 1,2 miljarder människor lever under existensminimum. FN-målet att få ner den extrema fattigdomen till 13 procent av befolkningen till år 2015 ser ut att kunna uppfyllas. Minskningen av barnadödligheten går däremot långsammare. I vissa regioner i Afrika dör 18 procent före 5 års ålder, medan motsvarande siffra för OECD-länderna är 0,6 procent. Hälsan för samtliga regioner i världen har dock förbättrats sedan 1975.

- Jag är övertygad om att fattigdom och miljöproblem kan förpassas till historien, menar Hans. Makteliten har börjat tala om dessa frågor och även om mycket fortfarande görs fel har världen blivit bättre: den genomsnittliga medellivslängden är 50-65 år, kvinnor föder mindre än tre barn, allt färre barn dör. Det gör mig optimist inför framtiden!

För den som är intresserad av att få världsutvecklingen åskådliggjord finns FN:s utvecklingsprograms utvecklingsrapport gestaltad som en interaktiv presentation på www.gapminder.org.