Denna webbplats (folkbildning.net) uppdateras inte längre efter den 30 juni 2019. Befintligt innehåll går dock fortfarande att nå och kan användas i folkhögskolornas verksamhet. För aktuell information kring Sveriges folkhögskolor besök www.sverigesfolkhogskolor.se.

Bokrecension: Fantasin till makten

Vad skiljer människan från djuren? ”Av alla levande varelser är människan den enda som kan föreställa sig det som inte finns”, konstaterar idéhistorikern Ronny Ambjörnsson i inledningen till sin bok ”Fantasin till makten!” (Ordfront).

I alla tider tycks människan drömt om en bättre värld och ett bättre liv. Under lång tid var hennes enda förhoppning, efter ett liv i fattigdom och förtryck, att få komma till himmelriket. Bibeln fungerade inte bara som ett rättesnöre för ett gudfruktigt liv på jorden. Den innehöll också fantasieggande berättelser om människans ursprung i Paradiset och profetiska visioner. Redan i Gamla testamentet talade profeterna om en framtid där förtryckarna hade blivit saktmodiga och ”skall smida om sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar”.

 

 

Många har sett likheter mellan Bibelns profetior och ett slags ursprungskommunism.

Så när Lars Ohly försöker försvara sin syn på kommunism med drömmen om ett klasslöst samhälle är han inte helt ute och cyklar i den socialistiska idéhistorien. Problemet är att han inte tycks förstå att de flesta människors upprördhet inte beror på hans dröm utan på de praktiska konsekvenserna av de kommunistiska visionerna förverkligade i Östeuropa, Kina, Kuba, Kambodja och Nordvietnamn. Det är just detta som är problemet med utopierna. Varje gång någon har försökt förverkliga drömmen om ett absolut jämlikt och frihetligt samhälle har den slagit över i en mardröm av förtryck och ofrihet.

Ronny Ambjörnsson försöker inte undvika denna paradox. Tvärtom.”Utopia är förstås det bästa samhälle som tänkas kan. En förändring skulle i det perspektivet alltid bli till det sämre. De tänkta utopiernas samhällen tenderar därför ofta att bli totalitära, utopisten söker bygga in olika mekanismer för att förhindra förändring. Demokrati är vanligen inte något omhuldat element i utopiska samhällen – det finns ju alltid en risk att folk kan ha andra ideal än utopisten”, påpekar han lakoniskt.

Det är en brokig samling utopister som skildras i Fantasin till makten. Här finns Thomas More som redan på 1500-talet ansåg att roten till det onda i samhället berodde på strävan till privategendom och menade att botemedlet var gemensamt ägande. I hans Utopia tillåts ingen gå sysslolös och därför kunde arbetstiden förkortas till sex timmar per dag. Resten av dagen skulle människor frivilligt ägna sig åt studier och bildningsverksamhet. Vilken dröm för folkbildare!

Förutom de klassiska utopisterna som Thomas More, Charles Fourier och William Morris får vi lära känna några svenska utopister varav Emanuel Swedenborg är den mest namnkunnige. I slutet av boken möter vi författarinan Charlotte Perkins Gilman som i början av 1900-talet skriver romanen Jungfrulandet, en feministisk utopi där bara kvinnor levde. Det var en utopi som inspirerade Alva Myrdal att börja formulera visionerna om våra nutida dagis och förskolor.

Även om utopierna spretar åt olika håll tycks de förenas av en gemensam vision. Det är drömmen om en framtida värld i fred och harmoni, avskaffande av privategendom, mer av gemensamt ägande och alla människors rätt till ett meningsfullt, skapande arbete och fritid som ger utrymme för både gemenskap och självförverkligande. Känns den drömmen igen?

Det verkar som vårt behov av utopier och visioner blir alltmer påträngande. Det kanske inte är så konstigt i en värld där politik allt mer och enbart handlar om förvaltningsteknik. Var finns de politiker som idag vågar tänka längre än nästa mandatperiod och som förmår uttrycka ideologiska visioner bortom statens och kommunernas budgettak? Detsamma gäller många gamla folkrörelser som förr var laddade med utopisk energi och ville förändra både människorna och världen. Vart tog alla dessa drömmar vägen?

 

 

Tomas Wennström, ABF Västerbotten