Denna webbplats (folkbildning.net) uppdateras inte längre efter den 30 juni 2019. Befintligt innehåll går dock fortfarande att nå och kan användas i folkhögskolornas verksamhet. För aktuell information kring Sveriges folkhögskolor besök www.sverigesfolkhogskolor.se.

Unga Ledare - ett projekt

Riksidrottsförbundet tillsammans med SISU Idrottsutbildarna driver projekt Unga Ledare. Läs om hur det kommer sig att en ung kille avsätter de flesta timmarna under dygnet för att vara idrottsledare.

Syftet med projektet är att finna metoder för att engagera och entusiasmera ungdomar i åldern 16-25 år att engagera sig som ledare inom idrotten.

Henrik Sjöberg, född 1981 från Stockholm är en Ung Ledare i dagens idrott. Trotts sin ringa ålder är Henrik redan en etablerad idrottsledare. Genom sina insatser som ideell ledare har Henrik fått ett jobb på Stockholms Fotbollförbund där han jobbar med utbildning- och utvecklingsfrågor. Henrik är även engagerad i Svenska Fotbollsförbundets Ungdomsråd och styrelseledamot på SISU Idrottsutbildarna i Stockholm. Men det var på gräsrotsnivå han började och där är Henrik givetvis verksam även idag.

Varför är jag en idrottsledare? 

 Hur delaktig är man om man får hjälpa till att måla om klubbstugan men inte vara med och bestämma i vilken färg? Är det inte roligare att åka på tävling om man får vara med och bestämma vart man ska åka?

Det var bland annat funderingar kring detta som gjorde att jag, som 16-åring, valde att engagera mig i min idrottsförenings, Bollstanäs SK:s arbete. Jag började som så många andra som tränare på idrottslekis, med fotboll på schemat.

Varje söndag klockan 12 skulle jag infinna mig i skolans gymnastiksal för att ta hand om 60 stycken små, skrikande, okoncentrerade sex-sjuåringar. Jättekul!! Inte nog med att jag var trött, det var ju trots allt söndag och jag hade idrottat hela helgen. Efter 10 minuter in i första passet så insåg jag hur underbart det är att jobba som ledare.

Det finns få saker som slår glädjen inom idrotten. Att se en sjuåring lyckas ta sig igenom det första hindret (kan va en kullerbytta, en passning, eller så enkelt som att ropa ja på uppropet) gör att man blir otroligt lycklig! När jag sedan ser hur lyckliga barnen blir så brister jag nästan alltid ut i skratt! Det smittar hel enkelt. Så kul är det! Att jobba med små barn är jättekul för de, och deras anhöriga, visar sån otrolig uppskattning!

Jag hade väl insett att jag inte skulle bli någon ny Thomas Ravelli och valde i samband med en skada att lägga handskarna och skorna på hyllan som 18-åring. Jag läste natur-natur på gymnasiet och hade en hel del att plugga. Däremot så vill jag inte släppa kontakten med idrotten, eftersom jag kände att jag var tvungen att ha något mer på mitt dagsschema än plugga, plugga och plugga. Jag är det levande beviset på att det går att engagera sig i en idrottsförening samtidigt som man pluggar.

Under en period gjorde jag allt: spela (fotboll och innebandy), tränade ett innebandylag och ett fotbollsslag, arbetade i fotbollsstyrelsen, var engagerad i Stockholms Fotbollförbunds Ungdomsråd m.m. Det handlar om att planera sin tid! Det är en av de tusen saker jag lärt mig genom idrotten.

För att komma tillbaka till delaktigheten. Jag är en av få ungdomar som på eget bevåg tar en plats i förningens styrelse. Jag gick helt sonika ner på kansliet en torsdag kväll när jag visste att fotbollsstyrelsen hade möte knacka på och fråga: Kan jag få vara med?! Styrelsen tog emot mig med öppna armar och en hel del stöttning och året efter blev jag vald till ordförande med ansvar för 60 fotbollslag, 120 ledare, ett representationslag på herrsidan i div.3 och en hyfsat stor budget…. Det var otroligt utvecklande, eftersom jag konfronterades med situationer som jag kan ha nytta av i mitt yrkesverksamma- och privata liv.

Mitt mål är nu att fortsätta utveckla mig själv och svensk idrott. Jag vågade ta chansen, vågar du? Hör gärna av dig om du har några om du har några frågor!

Henrik Sjöberg