Denna webbplats (folkbildning.net) uppdateras inte längre efter den 30 juni 2019. Befintligt innehåll går dock fortfarande att nå och kan användas i folkhögskolornas verksamhet. För aktuell information kring Sveriges folkhögskolor besök www.sverigesfolkhogskolor.se.

Fyra syften för folkbildningen

En kortversion av Folkbildningsrådets uppföljning och utvärdering 2016 från rapporten "Folkbildningens frihet och värde - ett metaperspektiv på studieförbund och folkhögskolor.

Fyra syften för folkbildningen

Folkhögskolornas verksamhet följs noggrant upp i undersökningar och statistik. Ur de mätningarna visar det sig att syftena uppfylls i hög grad och att grupper med särskilda behov ofta har nått långt på vägen till fortsatta medborgerliga kompetenser, synen på sig själv och kunskaper för arbetslivet och fortsatt lärande.

Folkhögskolorna har bland annat fyra syften att leva upp till för att få del av statsbidraget. Det är också dessa syften som används för uppföljning och utvärderingar som genomförts över tid av Folkbildningsrådet. En sammanfattande utvärdering presenterades under hösten 2016 i en rapport: " Folkbildningens frihet och värde". Nedan presenteras några utvalda utdrag som visar på guldkorn och syftesuppfyllelse i framför allt folkhögskolans verksamhet.

***************

Statens fyra syften

Folkhögskolorna arbetar utifrån statens fyra syften med folkbildningen

  1. stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin,
  2. bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald av människor att på- verka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen,
  3. bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället, och
  4. bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.

 

Folkbildningens gemensamma värdegrund

Beskrivningen av aktörer, verksamheter och deltagare visar på att folkbildningen inrymmer mångfald och olikheter som kommer till uttryck i självständiga studieförbunds och folkhögskolors skiftande profiler och ideologiska inriktning. Samtidigt som folkbildningen präglas av en högst diversifierad verksamhet finns samtidigt bland folkbildningens aktörer en utbredd föreställning om att det finns en gemensam värdegrund och ett sammanhållande perspektiv som särskiljer folkbildning från annan utbildningsverksamhet.

 

Vägval & Vilja

I idépolitiska skriften Folkbildningens Vägval & Vilja, som är gemensamt framtagen av Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolornas Intresseorganisation och Sveriges kommuner och landsting, kommer tanken om folkbildningens kännetecken till uttryck, bland annat genom fem principer som avser vara vägledande för den som vill arbeta folkbildningsmässigt:

  • Lärandet relateras till människans hela livssituation. Det är en holistisk syn på människor och kunskap, på bildningsprocessen som en livslång resa som leder till personlig utveckling.
  • Kunskap och bildning har ett egenvärde. Sammanhang, insikt och personlig utveckling betonas. Detta kontrasterar mot en renodlat instrumentell kunskapssyn där kunskap inhämtas och förmedlas utifrån ett givet syfte.
  • Folkbildningen är fri och frivillig. Människor deltar av fri vilja i lärandeprocesser som inbegriper socialt samspel, samarbete, diskussion och reflektion – frivilliga möten som utvecklar både människor och samhällen.
  • Deltagaren är aktiv medskapare. Självorganisering, deltagarinflytande och demokrati praktiseras i verksamheten utifrån tron på människans förmåga till ansvarstagande och försvar för människors lika värde.
  • Samhällsengagemang stimuleras och kanaliseras genom folkbildningens förankring i folkrörelser och föreningsliv, men också genom förmågan att flexibelt och okonventionellt möta nya behov och nya frågeställningar som engagerar människor i samhället, lokalt och globalt.

Utifrån dessa viljeyttringar och vägval för folkbildarna och folkhögskolans verksamhet har uppföljningar gjorts och ur dessa stiger flera olika goda exempel fram på att perspektiven genomsyrar verksamheten på ett lyckosamt sätt. 

 

Uppnådda mål att stärka och utveckla demokratin

Ett viktigt syfte med den svenska statens stöd till folkbildningen är att den ska bidra till att stärka och utveckla demokratin. Idealet är den aktive medborgaren som tar ansvar för och del i demokratiarbetet. Det kan göras genom traditionellt ideellt arbete men kan naturligtvis också uttryckas i andra former. Forskningen visar att både folkhögskoledeltagarna och de cirkelaktiva, alltså redan aktiva, i högre utsträckning än medborgarna i allmänhet också deltar i demonstrationer, namninsamlingar och bojkotter än medborgarna i allmänhet.

Det visar sig att folkhögskoledeltagarna är en särpräglad grupp av individer med ett omfattande engagemang på många olika arenor och de tycks leva upp till rätt mycket av de högstämda idealen som präglat, och fortsätter att prägla, både folkbildningen i allmänhet och folkhögskolevärlden i synnerhet. 

Mer specifikt visar också studien av folkhögskoledeltagarna och deras medborgerliga engagemang med all önskvärd tydlighet på vikten av att å ena sidan ha tillgång till sociala arenor och å den andra sidan vikten av visioner, traditioner och specifika kulturella betingelser för att människor ska bli delaktiga och inkluderas i det medborgerliga engagemanget. Folkhögskolemiljön erbjuder en potentiell tillhörighet som i högre grad än många andra miljöer verkar uppmuntra till och inte sällan skapa direkta möjligheter till engagemang.

 

Steget vidare för folkhögskolestuderande

I Folkhögskoldeltagarundersökning 2010 är statens syften med stödet till folkbildningen en utgångspunkt. Deltagares omedelbara upplevelser studeras och jämförs med annan utbildning och knyts an till tidigare forskning. En bred bild av deltagares upplevelser ges och problematiseras i relation till frågan om tillgänglighet för alla. Den visar på att deltagarna är mer nöjda som folkhögskolestuderande än i andra skolformer.

I deltagarundersökningen Steget vidare ses folkhögskolemiljön som på olika sätt bidragande till att individer kan bli stärkta till exempel genom ökad kompetens och förbättrat självförtroende. Detta kan i sin tur leda till bättre förutsättningar i arbetsliv och fortsatta studier. Individens förmåga att våga säga sin mening och kompetens i samhällsfrågor kan i förlängningen bidra till ett ökat deltagande i samhällets demokratiska processer. Utvärderarna konkluderar att studien inte ger möjlighet att fullt ut bedöma folkbildningens måluppfyllelse i relation till statens syften. Dock bedöms verksamheten till stora delar vara framgångsrik i att följa intentionerna i syftena. Genom att ge förutsättningar för individuell utveckling kan även en samhällsnytta uppnås. 

 

Ökade kompetenser för livslångtlärande och arbetliv

I deltagarundersökningen från folkhögskolan år 2013 beskrivs en utveckling där fler deltagare med funktionhinder och deltagare som är utrikes födda, även fler män och yngre deltagare, tillkommer (Steget vidare). Deltagare uppger att de överlag är nöjda med sin tid på folkhögskola, att studierna ger bättre förutsättning för fortsatta studier och på arbetsmarknaden.

I undersökningen finns ett fokus på så kallade gränsöverskridare, som går vidare till andra folkhögskole- eller högskolestudie. Deltagare ger uttryck för att studierna har bidragit till ett förbättrat självförtroende som kommer till uttryck i exempelvis att våga säga sin mening och att ta initiativ. Statens syften kan på så sätt antas vara uppfyllda. Deltagande i folkbildning innebär ofta personlig utveckling. 

 

Uppfyllande av ökade kunskapsnivåer

Kunskaper och aktivitet För många ingår deltagande i folkbildning i en större livsplan som innefattar arbete, studier och privatliv. Resultat som har med deltagare att göra handlar om höjd bildnings- och utbildningsnivå, samhällsengagemang och personlig utveckling. Dessa teman återkommer i samtliga tre utvärderingsrapporter som handlar om folkhögskolans deltagare: Folkhögskoledeltagarundersökning 2010, Steget vidare – undersökning bland folkhögskolans deltagare 2013 och Mer engagemang – Folkbildningen i det svenska civilsamhället. De syften som handlar om höjd bildnings- och utbildningsnivå och ökat samhällsengagemang anses uppfyllda. Slutsatserna bygger på att deltagarna har fått kunskaper och behörigheter, vidgade perspektiv, tränats i kritiskt tänkande, utvecklat en större handlingskraft samt att de erbjudits arenor för engagemang och påverkan. En utmaning som betonas i Folkhögskoledeltagarundersökning 2010 är att för deltagare med funktionshinder och utrikesfödda deltagare tycks inte folkhögskolestudierna ha påverkat förutsättningarna i samhället och på arbetsmarknaden i lika stor utsträckning. De är oftare än andra arbetslösa eller sjukskrivna efter att de lämnat folkhögskolan.

Däremot finns ett starkt stöd för att folkbildningen bidrar till att höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället och stärker individens tilltro till egna kunskaper och erfarenheter. Att utjämna utbildningsklyftor är också en fråga om hur olika slags kunskaper – formella och informella – värderas i samhället (Abrahamsson, 2008).

 

Outforskade pedagogiska strategier

Flera av de genomförda utvärderingarna lyfter fram förutsättningar för folkbildning genom att beskriva idébakgrund, framväxt och volym i folkbildning genom studieförbund och folkhögskolor. Däremot ägnas mindre uppmärksamhet åt pedagogiska verktyg och processer i folkhögskolor och studiecirklar. Hur organiseras verksamheten? Vad är fungerande pedagogiska metoder? Finns det idag en särskild folkbildningspedagogik – ett steg vidare från den tidigare vuxenpedagogiken? Begreppet lärande används ofta och tycks ibland ha fått en självförklarande status. Hur kunskap förmedlas, byggs, delas och utvecklas i folkbildningen är i sig ett intressant område som kan förtjäna ytterligare uppmärksamhet (Fejes 2013 och Fejes 2015) .

 

Förändringsprocesser över tid ger kompetens

Om folkbildningen kan ses som en växande praktikgemenskap – ett community of practice där man socialiseras in i över tid för att successivt utveckla sin kunskap, bildning och aktiva medborgarskap – ter sig studier av förändring intressantare än att belysa enstaka tillstånd. 

För det första ger folkbildningen, kanske främst för deltagare i folkhögskolan, möjligheter att navigera i kunskapssamhället, stärka sin egen tillit och kompetens för att senare söka sig vidare till fortsatt utbildning eller arbetsliv. För det andra finns som ovan påpekats, ett antal yrkesutbildningar inom folkhögskolan som också banar väg för fortsatt yrkesverksamhet. För det tredje är arbetsmarknaden och arbetslivet en del av studieförbundens och folkhögskolornas kunskapsinnehåll. Till sist har folkbildningen en central roll för att både motverka arbetslöshet men också ge mening, innehåll och social kompetens i vardagen för stora grupper som står utanför arbetsmarknaden. 

// Utdrag ur rapporten: "Folkbildningens frihet och värde - Metaperspektiv på folkhögskolor och studieförbund", Folkbildningsrådet 2016

 

Mer för den som vill fördjupa sig

Detta studiematerial har skapats för workshopen "Folkhögskolorna utjämnar klyftor" under VIS-konferensen 4 april 2017. 

// Ulrika