Denna webbplats (folkbildning.net) uppdateras inte längre efter den 30 juni 2019. Befintligt innehåll går dock fortfarande att nå och kan användas i folkhögskolornas verksamhet. För aktuell information kring Sveriges folkhögskolor besök www.sverigesfolkhogskolor.se.

Så snickrar du en SMF-kurs (studiemotiverande folkhögskolekurs)

Hur får man omotiverade ungdomar att börja studera? Hur lockar man dem till skolan och håller dem kvar? Det är centrala frågor när man bygger en SMF-kurs. Vesa Sandström och Karin Persson berättar om sina pedagogiska erfarenheter från Västerås folkhögskola.

Karin Persson och Vesa SandströmVi slår oss ner i skolans café och hamnar bredvid Fredrik Andersson. Han har just börjat på allmän kurs. 
– Nu känner jag mig motiverad för att gå vidare med studier, säger Fredrik.


Inspirationen hittade han under tiden på skolans SMF-kurs. Där hände något, det klickade till. 
– Han är inte unik. Många har fortsatt med studier, medan andra har gått vidare till arbete, säger Vesa Sandström som varit med från början.

I Västerås går SMF-kursen under namnet inspirationskurs.
– Det är vad det handlar om, att ge kraft och mod. Hitta nya vägar för att komma vidare, säger Karin. 
Det kan tyckas paradoxalt, men vägen till att väcka studielusten hos personer som Fredrik är ett kursupplägg fristående från allmän kurs. 
– Deltagarna har dåliga erfarenheter av skolmiljö, därför behövs något annat än traditionella studier, säger Vesa.

Kursen har byggt upp ett gott rykte. Rekryteringen sker från mun till mun. Efter tre år har fyrahundra ungdomar passerat skolans SMF-kurser. Nya omgångar är på väg. 
– Kurserna överlappar varandra. Det gör att gamla och nya deltagarna hinner träffas och utbyta erfarenheter. Det gör också att startprocessen går mycket fortare, säger Karin.

Hur når man omotiverade ungdomar? Hur väcker man deras motivation till studier? Hur håller man dem kvar? Helt klart är att studieupplägget spelar en viktig roll. Lärdomarna från Västerås kan sammanfattas i ett antal nyckelord: delaktighet och gemenskap, individuella mål, verktyg för framtiden, studiebesök och hälsa. 

Varje dag börjar med en gemensam samling.
–  Där tar vi upp alla möjliga frågor. Vi lyssnar in, det är viktigt att de kan påverka innehållet. I gengäld kräver det flexibla schemalösningar, kommenterar Vesa. 
I början handlar det mycket om att skapa en god stämning och få en trygghet i gruppen. Med tiden växer de in i folkhögskolans miljö och deltar i en del gemensamma aktiviteter. Såsom caféet, där blandas alla med alla. Mötet med folkhögskolan gör att många motiveras till fortsatta studier.
– Vi visar på utbildning som en möjlighet. Vårt fokus ligger inte så mycket på studier. Lärandet sker i lättsamma former, säger Karin.
Hon pratar om aktivitetstänk – i motsats till lektionstänk. På väggarna hänger presentationer från en inredningstävling på temat ”flytta hemifrån”. Ett annat exempel på aktivitetstänk är en interaktiv frågesport, en övning som främst handlar om kommunikation och förmågan att förmedla något.
– De tränar på att prata inför andra i lekfulla former, säger Karin.
Med hjälp av rollspel, värderingsövningar och grupparbeten lär de sig om hur lagar, avtal, facket och koder i arbetslivet fungerar. Problemorienterade studier varvas med arbetsplatsbesök.
– På så sätt lär de sig hur det funkar i det riktiga livet, säger Vesa.

Samverkan med allmän kurs äger också rum. 
– Vi har bland annat lektioner med pedagoger från skolans allmänna kurs. Det är ett väldigt viktigt möte, anser Karin som har en annan yrkesbakgrund.
Varken Karin eller Vesa är traditionella ämneslärare. Karin har jobbat som fritidsledare och Vesa som informatör på LO.
– Med våra erfarenheter kan vi hitta ingångar som matchar den här målgruppen, menar de.

Mathias Mäkinen, Nelly Övåg och Ali Abdigani är deltagare på kursen

Fredrik Andersson har liksom många andra fått framtidstro. Mycket tack vare att han fick en möjlighet att tänka igenom hela sin livssituation. Varje individ måste bli tagen på allvar. 
– Alla blir sedda. Vi börjar med ett mentorssamtal där vi pratar om tidigare erfarenheter, studiebakgrund och framtiden. I upplägget ingår att deltagarna skapar en framtidsplan med tydliga mål för sig själva. Den är jätteviktig, understryker Karin. 
Framtidsplanen arbetas fram i samarbete med skolans syo, eftersom kombinationen av studier och arbete är en central fråga.
– Vi lyssnar in och hittar ofta lösningar med arbetsförmedlingen. Vi försöker skapa nya vägar mellan studier och jobb, förklarar Vesa.
Under kurstiden kan de maximalt få fyra veckors praktiktid.
– Vi är noga med att praktiken sker på företag som följer den svenska arbetsmarknadens regler och avtal, tillägger Vesa.

Normalt pågår verksamhet i huset fram till lunch. Eftermiddagen är vikt för eget arbete såsom jobbsökeri. Denna dag är annorlunda. I en av salarna står Vesa och håller en lektion i körkortsteori.
– Det är ett behov som vi försöker tillfredsställa, säger han.
Körkortsteorin är frivillig, men i kursen finns en rad obligatoriska moment: arbetsmarknadens villkor, studieteknik, inlärningsstilar, att skriva CV samt kunna formulera egna styrkor och svagheter.
– Vi kallar det verktyg för framtiden, tillägger Karin.

Mycket ska hinnas med på tre månader. Blandningen av obligatoriska moment och deltagarnas inflytande skapar ett omväxlande veckoschema.
– Variationen är en viktig faktor som håller dem kvar, säger Vesa.

Ett annat uppskattat inslag är studiebesök. Det finns utrymme för deltagarnas önskemål, men även obligatoriska studiebesök såsom VafabMiljö (återvinning), stadsbiblioteket, Länsmuseet och Hälsocenter. Det senare erbjuder friskvård och kom-igång-aktiviteter.
– Vi vill bara öppna ögonen för deras egen hälsa. Tidigare pratade vi bara om hälsa, nu utövar vi det också i praktiken, fortsätter Karin.
Två timmar i veckan erbjuds deltagarna olika former av fysisk aktivitet såsom gym, simning, innebandy, fotboll, promenader och klättring.

Lektionen i körkortsteori är över. I morgon väntar en ny dag. Nästa vecka dyker en ny kull upp. För dem väntar ett genomarbetat kursupplägg som kan ge inspiration för att hitta nya vägar mot framtiden.

Text och bild: Jan Pettersson