Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi varögonvittnen till Jesu majestät. Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget. 2 Petrusbrevet 1:16-18
Religionens värld var för 2 000 år sedan en fablernas och myternas värld. En rad religioner konkurrerade med kristendomen om dåtidens människor. Anhängare av dessa religioner värnade liksom de kristna om vissa gemenskapsformer, man samlades till olika kulthandlingar såsom offermåltider, dramer, danser. Till varje sådan kulthandling fanns en bestämd myt knuten, en myt som förklarade kultens bakgrund och innebörd. Myten, eller legenden, behövde inte alls vara sann i historisk bemärkelse. Det viktiga var att den hade något att säga om guden eller gudarna man dyrkade.
När man i modern tid försökt beskriva dessa olika antika religioner har man ofta använt sig av termer och begrepp hämtade ur Bibeln? Varför? Jo därför att dessa är kända för nutiden genom att Bibeln haft så starkt inflytande på kultur och samhälle under mycket lång tid. Med hjälp av kända kristna begrepp har det varit enklare att förklara de hedniska myterna.
Det händer inte så sällan att kristendomsbelackare då använder detta som argument i sina påståenden att kristendomen bara är en i raden av antika mysteriereligioner och att Bibelns berättelser bara en fortsättning på andra religioners myter. Man ser paralleller mellan mysteriereligionerna och den kristna tron i det mesta om Jesu liv, alltifrån hans födelse till hans uppståndelse.
Detta är förstås en grov missuppfattning. Om man skalar bort den bibliska terminologin och beskriver de antika religionerna med deras egna ord och uttryck så försvinner de skenbara parallellerna och det kristna evangeliet framstå som något helt unikt. Jesus kan inte jämföras med Mithras eller någon annan av mysteriereligionernas gudar. Jesus är unik.
Inga utstuderade myter
Till de kristna i en hednisk värld full av ohistoriska legender och myter skriver Petrus: ”Det var inte några utstuderade myter vi följde när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät.”
Den kristna tron är alltså unik i förhållande till de många religioner som florerar i världen. Unik just genom att den bygger på historiska händelser. Den hör inte hemma i fablernas värld. De hedniska religionerna kunde i bästa fall förmedla vackra tankar om skapelse och frälsning. Men de saknade alla förankringen i verkligheten.
Det kristna evangeliet, däremot, är budskapet om något som vid en bestämd historisk tidpunkt inträffat i vår värld. Det gäller faktiska händelser. Gud har gripit in i vår tillvaro. När människan var hopplöst förlorad, på väg bort från Gud och vid sidan av sin bestämmelse, då grep Gud in på ett sätt som kunde ses och dokumenteras.
Gud blev människa då han föddes av Maria och kom till oss som Jesus från Nasaret. ”Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss.” Joh. 1:14 Han växte upp, samlade en grupp lärjungar, förkunnade Guds rike genom ord och handling, spikades fast på ett kors och avrättades som en simpel rövare. Men han uppstod från de döda. Allt detta inträffade i vår historia. Det är inga myter, inga utstuderade fabler, utan historiska fakta.
Att vara kristen innebär därför inte att man tagit till sig övernaturliga läror eller ett verklighetsfrånvänt beteende. Det handlar om att vara verklighetsförankrad. Det innebär att sätta sin tillit till den Gud som i Kristus gripit in i vår historia och förändrat våra levnadsvillkor. Att vara kristen är att leva i verkligheten, att stå med båda fötterna på jorden samtidigt som man är förankrad i Gud.
Tron på Guds Son
Den händelse Petrus påminner om i sitt brev brukar kallas Kristi förklaring. För de tre närvarande lärjungarna, Petrus, Jakob och Johannes, förklarades vem Jesus var. Förklaringen skedde så att de kunde både se och höra den.
Petrus och hans båda vänner såg Jesus förhärligad. De såg Jesus i hans majestät. Hans ansikte förvandlades och hans kläder blev skinande vita, berättar Lukas. Hans ansikte lyste som solen och hans kläder blev vita som ljuset, beskriver Matteus. Och Markus berättar: ”Han förvandlades inför dem. Hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen tygberedare på jorden kan göra några kläder.” Mk 9:3 Detta är vad Petrus, Jakob och Johannes fick se.
Vad var nu detta och vad ska det betyda? Förklaringen kom när de plötsligt fick höra en röst från himlen: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje.”
Det är tänkbart att de tre lärjungarna i efterhand kom att tvivla på sin upplevelse. Men då den inträffade var de fullständigt övertygade om att det var Guds röst de hörde och att den bekräftade Jesus vara Guds Son. När Petrus långt senare skriver sitt brev och berättar om förklaringsundret, är tvivlen övervunna och han är säker i sin tro på Jesus som Guds Son.
Det fjärde evangeliet, Johannesevangeliet, berättar inte om denna händelse. Inte direkt. Men Johannes, som alltså var ett av de tre vittnena, låter budskapet om Guds Son vara ett tema för hela sitt evangelium. Det 20:e kapitlet avslutas med dessa ord: ”Många andra tecken, som inte är nedskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron ska ha liv i hans namn.” Joh 20:30,31
Och i 1 Johannesbrevets inledning skriver han: ”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar, Ja livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och som uppenbarades för oss.” 1 Joh. 1:1-2
Centralt i den förkunnelse Petrus och de övcriga apostlarna förmedlade var att Jesus från Nasaret är Guds Son. Genom tron på honom blir människan frälst.
Jesu makt och hans ankomst
Kristi förklaringsdag – vad innebär den, vad betyder den för oss? När Petrus i detta korta brevavsnitt sammanfattar det budskap som bekräftats i förklaringsupplevelsen på berget, betonar han två ord: makt och ankomst. ”Vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst.”
Den förkunnelsen var oerhört viktig i en tid då kristet lärjungaskap ofta förde till förföljelser och martyrdöd. Det kunde se ut som att de kristna var maktlösa inför den grymma romerska kejsarmakten. Det kunde verka som att hoppet var ute och att det inte fanns någon framtid för dem som trodde på Jesus. När Petrusbrevet skrevs hade Jakob avrättats, Petrus själv skulle komma att korsfästas och Johannes bli landsförvist för sin tro på Jesus. Så nog kunde tankar om hopplöshet ligga nära till hands. Hoppet tycktes vara ute.
Men så är det inte, skriver Petrus, Jesus har makt och därför ska förkunnelsen om honom fortsätta, spridas och erövra världen. Evangeliet måste fortsatt proklameras. Jesus, Guds Son måste bli känd för alla. Kom ihåg hans missionsuppdrag: ”Mig är given all makt i himlen och på jorden, gå därför ut och göra alla folk till lärjungar…” Mt 28:18
Det uppdraget måste utföras till dess att han kommer. Hans ankomst är målet och hans ankomst är säker. Vem kunde ana att den skulle dröja i 2000 år? Ett par kapitel senare tar Petrus upp temat på nytt om Kristi tillkommelse. Han förutsäger att bespottare ska fråga: Hur går det med hans ankomst egentligen?
Men, skriver Petrus, vi har ett felaktigt tidsperspektiv. Glöm inte att ”en dag är för Herren som tusen år och tusen år som en dag.. Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte som en del menar. Nej, han hart tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” 2 Pet 3:8,9
För Petrus och hans vänner var förklaringen av Kristus uppe på berget en garanti att makten tillhör Jesus och att hans ankomst är säker. Därför måste förkunnelsen om honom fortsätta till dess att alla folk blivit lärjungar. Då ska Jesu makt bli synlig för alla, då ska han komma tillbaka.
Makten är i Jesu händer, allt är honom underlagt. Dödens udd är bruten, ondskans makt är krossad, han har vunnit seger, han har makt. Jesus har makt, han har all makt Han vunnit
seger på Golgata. Jesus har makt, han har all makt, han vunnit seger på Golgata.
Bilderna är tagna under vandringar i Provence i juni 2008
|
