Mitt nya hem – en skräckens dag

Fyra friska föräldralösa syskon placerades ut till olika familjer. Sjukdomen TBC tog ifrån oss först vår mamma sedan två systrar, två bröder och till sist vår pappa. Jag kom till mitt så kallade nya hem tillsammans med kvinnan som blev min fostermor. Min äldsta syster var också med, som en viss trygghet. Hon var tretton år. Jag var fem år.
Så blev jag visad in genom dörren till ett litet kök och där satt några andra nyfikna personer. Innanför dörren till vänster fanns en liten smal vrå. I den vrån ställde jag mej, tryckte mej så långt in som jag kunde komma, det kändes som jag åkte ut genom väggen. Med stora ögon stirrade jag omkring. Min syster som hade följt med mej in, försvann med detsamma ut genom dörren till kompisarna som väntade på henne. Min blivande fostermor och två yngre kvinnor, som också bodde i huset, försökte att gulla med mej på alla sätt för att få mej att prata eller att säga någonting - men jag gav inte ett ljud ifrån mej.

Mitt emot denna vrå där jag stod och tryckte, såg jag plötsligt genom fönstret min syster springa uppför en backe tillsammans med sina kompisar. Jag for ut genom dörren, sprang allt jag kunde för att hinna fatt henne och dom andra, men dom sprang ifrån mej. När jag tittade bakåt såg jag min fostermor och några andra komma springande. Då tänkte jag nu ska dom ta mej och då sprang jag ännu fortare. Men jag orkade ju inte springa ifrån dom och dom tog tag i mej och skulle bära ner mej - för jag ville inte gå själv. Jag sparkade, grät och skrek, det var ett väldans ståhej att få ner mej till huset. När jag så småningom lugnade ner mej, eller dom lugnade ner mej och letade fram lite leksaker, då kändes det bättre. Min fostermor frågade mej så småningom om jag tyckte om risgrynsgröt, det skulle hon koka bara för min skull. Det var en fin gröt som man åt bara till jul. Då svarade jag ja utan att ens titta på henne.

Det här var en händelse som utsträckte sig till några timmar men för mej kändes det som en evighet. Det ljusnade för mej så småningom och jag fick ett bra hem.