Döden

Ty livets andes lag har i Kristus gjort mig fri från syndens och dödens lag.
Rom 8,2.

Det går att rada upp många Bibelställen som talar om livet, för den som tror och sätter sin tillit till Herren Jesus Kristus. När Bibeln lär oss om döden, så handlar det om att människan gick emot Guds vilja i Edens lustgård, och skördade konsekvensen av detta, men Gud har en plan som han kommer att fullfölja, sin frälsningsplan. Det betyder att den människa som vill tro på Jesus som Guds frälsningsplan, inte drabbas av den eviga döden.
Allt enligt Bibeln.
Det är en oerhört stor gåva som Fadern har gett oss. Ja, det är i korta ordalag min och alla andra kristnas grundtro.

Med det utgångsläget kan man betrakta döden med hopp i sinnet, i stället för evig hoppslöshet, evig död, säger Bibeln. Den fysiska döden ställer till mycket elände! Socialt och känslomässigt och när små barn drabbas av förlust av föräldrar, så kan eländet inte mätas med något som helst mått. De som menar att våra dagar är avgjorda i förväg, har väl delvis rätt, men tänk vad man kan slarva bort sitt liv.

När jag började jobba nattschema på akutmottagningen, så dröjde det inte länge förrän jag fick delta i de uppgifter som hör till att ta emot svårt sjuka patienter som avled. De skulle ta tas omhand efter givna regler. Dit hörde även att ta hand om och bemöta anhöriga på ett bra sätt.

Personal på lasarettet blir oundvikligen vittnen till tragedier, och vi kan inte undgå att känna sorg över elände som drabbar medmänniskor. En viss självbevarelsedrift bjuder oss att skärma av oss för det mesta, men samtidigt påverkas man som människa i sin syn på livet, till en kylig realistisk hållning, vad gäller livets ovaraktighet.

Som personal på akutmottagningen har vi som uppgift att inom sjukhuset på natten, ombesörja borttransport av avlidna, från vårdavdelningarna till patologen. Det betyder att vi gått dessa ärenden oändligt många gånger på natten. Tanken på att jag skulle komma till patologen och träffa på en patient som vaknat upp och sitter på bårkanten och undrar var han hamnat, måste också bearbetas. Den är inte rimlig, men har inträffat utomlands. Ska man då bli rädd, eller vad ska man säga till den personen?????

Kriser i livet
Våra föräldrar har dött vid hög ålder, vi har vårdat deras gravar. Minnesstunderna har vid dessa tillfällen varit ljusa och fyllda av vackra minnen. Jag fantiserar om himlen, och tänker att vi ska känna igen varandra, alla vänner från kyrkan ska få tillfälle till återseendets glädje, där ska allt vara fullkomnat och det som tyngde oss här i tillvaron ska vara borta.

En oro för att våra barn och barnbarn ska missa målet, kommer stundom över mig och vållar en vånda som jag försöker att lasta över på Herren – vilket inte alltid lyckas.
Jag vill sluta med en rad ur Matt 16:26: Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ.