Tvätt vid Levarbäcken

När jag var barn hade vi inte vatten och avlopp inne utan fick bära vatten och slask i hinkar. Toan var ett utedass vid vedbo´n. På vintrarna fick man tvätta kläderna i en bunke i farstun och värma vatten på spisen. På sommaren tvättade vi vid bäcken. Jag minns inte hur ofta 
vi bytte lakan men troligen var det inte varje vecka.
------

Ur dagboken tisdag:
Mamma ska tvätta kläder i morgon vid bäcken. Det ska bli vackert väder har de sagt på väderrapporten i radion. Idag har hon sorterat kläderna i vitt och kulört och lastat skottkärran med träbunke, kläder, ved, tvättmedel, stötbräda, borste och hinkar. Pappa hjälpte henne att köra allt till bäcken. Vi tog stigen genom Ahlgrens gård. Där är det gräs och mjukt underlag så det går tyst men tungt. Då får jag inte åka utan springer fram och tillbaka på stigen eller vid sidan av den. Skottkärran är av trä med två skalmar och bräder tvärs över och en låg vägg mot hjulet, som också är av trä med träekrar men är skott med en järnring. När vi kommer upp på Hörnströms grusväg låter det så lustigt, eftersom järnringen på hjulet tar i stenarna. Där går det också lättare att köra, så då får jag åka en bit på kärran.

När vi kommer fram till bäcken står kopparvärmaren där i solgasset med rökröret upp mot skyn. Vattnet i bäcken ser brunt ut och porlar så trevligt mellan stenarna och mot träbryggan som går över bäcken och där man knäböjer när man sköljer kläderna. Det luktar på ett speciellt sätt. Alarna växer tätt på vissa delar av stränderna. Längre upp efter bäcken ligger en gammal timmerlada och nedströms finns den stora bron över bäcken. Pappa fyller värmaren med vatten och mamma lägger vitkläderna i blöt i den. Tvättmedlet som heter Radion är ett vitt pulver som luktar starkt. Jag längtar till i morgon. Det är mysigt att vara med när mamma tvättar där och man får fika.
-----

Onsdag, tvättdag  
Vi äter frukost tidigt. På sommaren äter vi ofta filbryta. Mamma gör filen själv. Filtätan kan vi köpa på mejeriet. När man sätter till mjölk så blir det långfil efter ett par dagar. Oftast bryter vi i hårt tunnbröd. Mamma har redan varit till bäcken för att göra upp eld under värmaren. Hon har också gjort matsäck, smörgåsar och mjölk. Kaffe har hon i en termos med röd veckad hylsa och blankt skruvlock över korken.

När vi kommer fram ställer mamma träbunken på en bock och gnuggar kläderna mot stötbrädan. Gnugg, gnugg, gnugg och så ner i vattnet och så upprepas ljuden. Sedan läggs tvätten i värmaren och där blandas vattnet med lut, som finns i en plåtburk med trycklock. Det är absolut förbjudet att vara i närheten, mamma varnar alltid för riskerna. När lakanen kokat ett tag tar mamma upp dem ett och ett i taget med en trästamp och lägger dem i en bunke där hon stampar och vänder kläderna och sköljer i flera vatten tills vattnet är alldeles rent.

Rätt vad det är tar mamma en paus, vi sätter oss på en filt och fikar. Små gräshoppor vill ner i koppen och mjölken har en speciell smak när man dricker den ute. Kaffedoften blandas med doften från gräs, tvätt och rök, solen värmer och det känns härligt att vara där med mamma.

Kulört-tvätten gnuggas också men mindre hårt och under kortare tid. De kläderna sköljs direkt i bäcken. Ibland mister mamma taget och då blir det ett fasligt liv eftersom strömmen tar med sig klädesplagget i full fart. Ibland hinner vi inte fatt det utan måste skynda till ett ställe nedströms, där man kan komma nära vattnet, och försöka fånga upp plagget med en gren.

Pappas arbetskläder, bussarong och hängselbyxor i blått tyg, och mattor skuras med såpa och rotborste direkt på bryggans träbrädor och sköljs i bäcken. Ibland brukar jag passa på att tvätta dockkläderna samtidigt som mamma har tvättdag.

När vi kommer hem hänger vi tvätten på klädstreck som stöttas med X-stolpar och fäster dem med klädnypor av trä. Det finns ingen friskare doft än den i kläder som hängt ute och torkat.
-----

Mamma hade en handmangel med stort hjul. Innan vi manglade stänkte vi lakan och dukar, två personer stod mitt för varandra, vek plaggen i fyra delar och drog dem växelvis med vänster och höger hand för att sträcka ut skrynklor. Till sist drog båda plagget mot sig samtidigt och då hände det ibland att den som stod mittemot drog så hårt att den andre släppte taget. Det var inte populärt eftersom plagget kunde bli smutsigt av golvet. Det knarrade så trevligt när man manglade. Och tänk så gott man sov på släta nymanglade lakan.

Så småningom renoverades vårt hus, vi fick vatten och avlopp indraget och en tvättmaskin med vridmaskin köptes in.