Ungdomen

Nu längtade jag efter att få tjäna pengar. Skogsplantering var ett bra alternativ. Jag tjänade bra tolv, femton kronor per dag. Det var tungt, men härligt. Att få vara ute i skogen var underbart. Det är klart att ryggen värkte och axlarna sved av för mycket sol, men vad gjorde väl det när man trivdes?
Ibland när jag gick hem kunde en liten harpalt fångas in och bäras hem i ryggsäcken. Arne gjorde en bur åt dom. Det blev ofta flera stycken, vi hade dom som våra kaniner. Men när deras frihetslängtan blev för stor, släppte vi ut dom i skogen, där mådde dom ju bäst.

På hösten var det bärplockning som gällde, blåbär och lingon i mängder. Priset minns jag inte riktigt men jag tror att det var omkring trettio öre per kilo. Det kunde bli en bra inkomst per dag.
När ”konten” med tjugofem kilo blåbär var full och man gått lång väg med den, då kändes det som jag fått vingar, när jag tog av mig den.
Emellanåt hjälpte jag till hemma på gården. Det var slåtter på sommaren sköta småsyskon, lära mej mjölka och sköta ladugården. Det blev en och annan ”pigplats” också. Men jag minns att jag alltid längtade hem. Jag kan inte minnas att jag nu hade någon klar bild av vad jag ville bli ”när jag blev stor”. Det kom nog lite senare, känslan av att en utbildning inom jord- och skogsbruk skulle passa mig.

Min fritid under ungdomsåren
Det fanns alltid tid att träffa kompisar och göra roliga saker. Min bästa kompis hette Ingrid, ett år äldre än jag. Eftersom vi på Björkliden bodde lite ”bakerom”, lite långt från byn, så var det mest på helgerna vi träffades.
Dans var något som vi ungdomar ofta hade på programmet. Vi träffades ofta i någons hem, på någon kallvinda eller i någon bagarstuga. De kära stenkakorna lades på grammofonen och dansen kunde börja. Det var plattor med bla. Gunnar Viklund, Carli Tornehave, Glenn Miller, och Bill Haley med sin Rock around the clock, då svängde det ordentligt. Det var härligt.
Sedan gick jag hem i den klara vinternatten. Jag upplevde månljuset och stjärn-himlen mera påtagligt då, eftersom det saknades väglyse. Jag kunde bara se de svaga ljusen, från de glest belägna husen.
Eller våren, då jag cyklade hem på den smala leriga byvägen, då ljuset hade kommit och det doftade jord i markerna. Och musiken som vi spelat ännu fanns kvar inom mig.

När vi skulle fara utom cykelavstånd, var det ”droska” som gällde. Det var stora Amerikanare, Kaiser Dodge och Desoto var några av bilmärkena. Droskägarna i småbyarna tävlade om vem som hade den största och vackraste bilen. Det fanns flärd och prestige den tiden också. Dansställena vi besökte var Malåborg, (Norrlands största dansställe) eller ”Folkan” i Bastuträsk, Fromheden bland annat.

Ibland var det tunneldans, en mörk tunnel som man dansade igenom. Att få sväva in där, med någon jag gillade, till tonerna av Yngve Forsells orkester, det var höjdpunkter.
På sommaren var det logdanserna som hägrade.
Andra sysselsättningar på fritiden, var spel av olika slag; Korong, schack, men mest var det kortspel. Vi spelade även kort därhemma med pappa och mamma. Det var nog mera ovanligt den tiden, men dom tyckte inte det var något fel.
Fast jag minns att pappa alltid avbröt spelet om det kom någon herre från byn på besök, så riktigt rumsrent, var det nog inte ändå.

Vi hade ingen grammofon hemma medan jag bodde kvar. Endast radio. Det var inget stort utbud av musik för ungdomar den tiden
Det var nog bara en kanal, en timmes grammofon musik på afton, med några få melodier som jag tyckte om. Den timmen, började eller slutade alltid med en marsch, och sedan var det mycket klassisk musik. Ibland kunde vi få in någon radiostation från utlandet, men det var mest störningar men mellan skrapet och bruset kunde man kanske höra en fin melodi.