Introduktion i psykiatri
för tolkar
- Sjukvården i Sverige
- Hur ett sjukhus fungerar
- Sjukvårdspersonal
- Att vara tolk
- Länkar
- Instuderingsfrågor
- Terminologi
Tolketik och tolkningsteknik inom vården
Vem har ansvar för vad i det tolkade samtalet? Det är viktigt att varje deltagare är medveten om hur detta fördelas. Det är tolkanvändaren som har ansvar för sakfrågan och den totala situationen i rummet. Patienten har ansvar att tala i egen sak och tolken har ansvar för språkfrågan. Tolken ska inte tala för patienten eller ta ansvar för sakfrågan och inte heller tillåta att något av detta läggs på tolken.
Neutralitet och opartiskhet
Tolken ska endast tolka det som sägs. Om patienten inte förstår vad läkaren säger är det upp till honom/henne att be om en förklaring. Det är tolkanvändaren som är expert i sakfrågan, inte tolken. En tolk får inte säga: ”Patienten är analfabet och förstår inte doktorn, därför måste jag förklara.” Det är patientens ansvar att tala om att han/hon inte förstår. Det är endast patienten som kan avgöra om informationen är tillräcklig.
Patienten har ofta med sig någon anhörig. Ibland talar denne bra svenska och vill ”konkurrera” med tolken. Tolken ska då säga till att det är tolken som tar ansvar för tolkningen, men självklart kan tolken inte kräva att den anhörige ska lämna rummet. Det avgör tolkanvändaren. Om det däremot visar sig omöjligt att få utrymme att tolka allt som sägs så kan tolken avbryta uppdraget. Tolken måste tolka samtal mellan anhörig och tolkanvändare till patienten.
Det förekommer att anhöriga vill förbjuda tolken att tolka om patienten får ett besked om livshotande sjukdom. När detta händer måste tolken ändå förmedla det läkaren säger, även om det innebär en konflikt med de anhöriga.
Det händer att tolkar hör människor säga: ”Hos oss talar vi inte om för patienter om de är allvarligt sjuka.” Tolken måste tolka det som sägs. Tolken får inte påpeka för läkaren vad denne får eller inte får säga och inte heller hur ett budskap bör förmedlas till patienten. Det är läkarens ansvar och inte tolkens.
Jäv
För att veta om jäv kan uppstå måste tolken veta vem som är patient. Emellertid är det vanligt att det är först när tolken möter patienten som tolken upptäcker att jäv kan föreligga. Då är tolken skyldig att ”anmäla jäv”, d.v.s. informera om att tolken står i beroendeförhållande till eller har någon relation till patienten. Om patienten då anser att jäv föreligger ska tolken avsäga sig uppdraget.
Det förkommer emellertid att patienten anser att frågan om opartiskhet saknar betydelse, och om tolken och patienten är överens i det avseendet finns inget hinder för tolken att utföra uppdraget. Om tolken däremot själv anser att det inte går att förhålla sig opartisk ska tolken avstå från uppdraget.
Det är alldeles särskilt viktigt att iaktta detta när det handlar om tolkning inom psykiatrin. Här bör tolken aldrig tolka för någon som tolken känner eller är bekant med.
Tystnadsplikt
Tolken måste iaktta tystnadsplikt. Vid tolkning inom vården gäller samma sekretesslagstiftning för tolken som för vårdpersonalen.
Det händer att en anhörig till en patient frågar tolken vad läkaren sagt. Då ska tolken svara att det måste patienten själv berätta. Om patienten berättar något för tolken i väntrummet men sedan inte förmedlar det till läkaren ska tolken inte berätta det, varken under eller efter tolkningen. Patienten avgör själv vad han/hon vill berätta, när han/hon vill berätta och för vem. För att undvika att situationen uppstår, bör tolken be att patienten väntar med att prata om sin hälsa tills patienten träffar läkaren.
Tolkkollegor sinsemellan får aldrig diskutera vad de vet om olika patienter.
När det gäller tolkning för barn ska tolken iaktta de tolketiska reglerna. Det är lätt att frestas att bli omhändertagande och överskrida gränser, speciellt om föräldrar inte finns med. Konsekvenserna kan bli att det blir tolken som tar över ansvaret och därmed hindrar att kommunikation uppstår mellan läkaren och barnet.
Tolkningsteknik/förhållningssätt
Kom ihåg att ta med lexikon eller tolkordlista samt papper och penna. Även den tolk som inte brukar anteckna behöver göra det vid uppräkning, namn, siffror m.m. På så sätt undviker tolken att be om upprepningar i onödan.
Passa tiden! En försenad tolk skapar irritation vilket inte endast drabbar tolken utan även patienten som kan få ett sämre bemötande. Vårdpersonal arbetar ofta under tidspress.
Använd alltid ett tolkrum om sådant finns. Om tolken måste sitta i samma väntrum som patienten, håll en viss distans och ta inte initiativ till ett samtal. Om tolken sätter sig för nära patienten kan denne känna sig tvungen att konversera med tolken, trots att patienten kanske inte har lust till det utan gör det av ren artighet.
Vid tolkning inom vården används vanligtvis konsekutiv tolkning. Många anser att det är störande med simultantolkning och därför bör den metoden väljas, endast när det är flera personer som deltar i samtalet.
Det är tolken som bestämmer takten. Det är endast tolken som avgör hur mycket tolken kan memorera. En del läkare verkar mycket jäktade och tolken kanske inte vill avbryta. Men det är tolkens skyldighet att tolka allt för patientens skull och tolken får aldrig tveka att avbryta läkaren för att hinna med att utföra tolkningen så korrekt som möjligt.
Även en duktig och erfaren tolk stöter på nya saker som tolken inte behärskar. Då måste tolken be om en förklaring. Det är alldeles särskilt viktigt inom vården eftersom ett misstag kan få fatala följder för patienten.
Tolken ska endast tolka och inte åta sig andra uppgifter, t.ex. trösta patienten eller hålla honom/henne i handen vid olika plågsamma undersökningar.
Patienter tycker ofta att det är pinsamt att bli undersökt av gynekolog eller urolog. Därför bör tolken erbjuda sig att lämna rummet, eller stå bakom en skärm, under själva undersökningen. Om tolken stannar kvar i rummet ska han/hon naturligtvis hålla sig i bakgrunden.
Tolkning inom psykiatri
Här ställs särskilda krav på tolken. Såväl behandlare som patient vill oftast ha samma tolk vid kontinuerliga samtal, såväl vid psykoterapi som vid stödsamtal. Om tolken accepterar att regelbundet tolka för en viss patient och behandlare, t.ex. samma tid en gång i veckan, innebär detta ett åtagande som bör prioriteras framför andra uppdrag. Om inte tolken vill binda upp sig kan han/hon självklart avböja.
Det kan vara svårt att hålla distansen till patienten vid långvariga kontakter. Det händer att patienter söker kontakt med tolken efter samtalet. Kanske känner han/hon ytterligare behov av att prata eller veta vad tolken anser om terapin eller behandlaren. Här hamnar tolken i en svår situation eftersom tolken inte vill vara avvisande. Emellertid måste tolken förklara för patienten att tolken inte får ha kontakt med patienten utanför samtalsrummet. Det kan ha en oönskad påverkan på behandlingen.
Vid tolkning på sluten psykiatrisk avdelning ska tolken inte behöva vänta i dagrum tillsammans med patienter utan begära att få sitta i personal- eller samtalsrum.
