TÖI:s basordlista

Sjukvården i Sverige

I Sverige finns det 21 landsting och regioner. De ansvarar för stora geografiska områden som ofta kräver stora resurser. Den viktigaste uppgiften är hälso- och sjukvården samt att stärka regionernas tillväxt och utveckling.

Historien om landstinget
Ordet landsting fanns redan på medeltiden. Det syftade på det ting som styrde hela landskapet. År 1862 infördes första folkvalda parlamenten med rätt att fatta beslut i viktiga frågor som rörde hela regionen. Då sysslade landstinget mest med jordbruksfrågor. 1928 fick vi en sjukhuslag som gav landstingen skyldighet att svara för den slutna kroppssjukvården om ingen annan gjorde det. Epidemisjukvården hade förts till landstingen redan 1919. Däremot kvarstod under hela denna tid, och fortfarande gällande, en central kvalitetskontroll och tillsyn. Ansvaret för detta hade först Sundhetscollegium och efter 1878 Medicinalstyrelsen. Tillsynen utövas numera, sedan 1968, av Socialstyrelsen.

Under åren har landstingen fått ansvar för allt fler viktiga frågor i samhället, men hälso- och sjukvården, som är största uppgiften, motsvarar fortfarande omkring 80 procent av verksamheten.

Hälso- och sjukvården möter ofta människor i sjukdom och kris med den rädsla och oro det kan medföra. Att vården finns till hands när det behövs, lika för alla, utgör en viktig del för välfärden.

Det kommunala självstyret gör att landsting och regioner kan anpassa verksamheten till de lokala förutsättningarna. Skatten finansierar i stort sett verksamheten. Den gemensamma finansieringen ska garantera att alla Sveriges invånare får samma tillgång till vård av hög kvalitet. Varje landsting och region har rätt att själv besluta om hur stor skatten ska vara och hur man fördelar sina resurser. Därför kan avgifter inom vården variera.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen 1982 är målet för vården en god hälsa och en vård på lika villkor. Det senare innebär att skillnaden beträffande ålder, kön, inkomst och utbildning inte får inverka på rätten till vård. Religiösa, sociala och kulturella skillnader får inte påverka denna rätt.

Gemensamt för hela svenska hälso- och sjukvården är uppdelningen i tre nivåer. Primärvård, länssjukvård och regionsjukvård.

Primärvården
Det finns över tusen vårdcentraler, distriktssköterskemottagningar och andra husläkar- och familjeläkarmottagningar runt om i landet. Tillsammans utgör de primärvården som är basen för den svenska hälso- och sjukvården.

På vårdcentralerna samarbetar olika yrkeskategorier för att ge god vård, till exempel läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter och kuratorer. Läkarna på vårdcentralen är utbildade i allmän medicin och sjuksköterskorna har ofta en specialistutbildning.

Primärvården kan erbjuda den vård som de allra flesta patienter har behov av. Vårdcentralerna tar hand om medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusens tekniska och medicinska resurser. Även personer med kroniska sjukdomar till exempel diabetiker, går på regelbundna kontroller på vårdcentralen.

Vid allvarligare åkommor är det ofta läkaren på vårdcentralen som ställer den första diagnosen. Om patienten inte kan få den behandling eller diagnos som krävs på vårdcentralen, skriver husläkaren en remiss till en lämplig specialistmottagning.

Vårdgaranti
Vårdgarantin som gäller i hela landet, innebär att primärvården ska kunna erbjuda hjälp per telefon eller besök samma dag som patienten hör av sig. Den som behöver träffa en läkare ska sen inte behöva vänta mer än sju dagar. Den som får en remiss till den specialiserade vården ska högst behöva vänta tre månader. Från den 1 januari 2004 innebär garantin också rätt till behandling inom 90 dagar från beslut om behandling. Om detta inte följs har patienten rätt att utan extra kostnad få motsvarande behandling i ett annat landsting eller region.

Förebyggande hälsoarbete
Primärvården arbetar förebyggande med hela befolkningens hälsa. Ett exempel är de kontroller och läkarbesök som alla blivande mammor får på mödravårdscentralen. Alla barn erbjuds vaccinationer och regelbundna hälsokontroller. När barnet börjar skolan fortsätter skolhälsovården det förebyggande hälsoarbetet.

Jourverksamhet och hembesök
Primärvården erbjuder öppenvård. Det innebär att det inte finns några sängplatser där patienten kan ligga kvar över natten. Men en del vårdcentraler har jourverksamhet och personalen kan göra hembesök. I vissa län kan vårdcentralen även röntga och utföra enklare operationer.

Det har blivit allt vanligare att landsting och regioner köper tjänster från privata vårdgivare. I den upphandlingen sluter man alltid ett avtal som garanterar att patienterna omfattas av samma regler och avgifter som gäller inom den landstingsdrivna vården. Verksamheten på den vårdcentral som drivs av ett aktiebolag eller ett personalkooperativ är alltså finansierat av offentliga medel, precis på samma sätt som de vårdcentraler som landsting och regioner driver i egen regi.

Äldreomsorg
Kommunerna sköter i de flesta fall äldrevården, både för den som bor hemma och för den som bor i särskilt boende. På flera håll i landet samarbetar kommuner och landsting/regioner kring vården av äldre. Landsting och regioner ansvarar fortfarande för en stor del av vården i livets slutskede, den så kallade palliativa vården.

Länssjukvård
I Sverige finns över tjugo länssjukhus och ett fyrtiotal länsdelssjukhus. Länssjukhusen har kompetens och medicinsk utrustning som täcker i princip alla sjukdomsområden. Länsdelssjukhus är mindre och har inte alltid alla typer av specialist mottagningar. Mycket av sjukhusens verksamhet är sluten vård, vilket innebär att patienterna läggs in på en avdelning i ett eller flera dygn. I många fall erbjuder sjukhusen numera öppenvård. Nya behandlingsmetoder och avancerad teknik gör att kirurgiska ingrepp kan göras som dagoperation. Exempel på några dagoperationer är ögonoperationer som starr, öronoperationer med plaströr ofta på barn, artroskopi, när man tittar in i en knäled och ibland även kan åtgärda meniskskador. Urologiska ingrepp med hjälp av cystoskopi (man tittar in i urinblåsan), även blindtarmsoperation kan göras som dagoperation, även aborter förekommer. Patienten kan då gå hem samma dag och slipper ligga kvar på sjukhuset. Länssjukhusen är mindre och har inte alltid alla typer av specialist mottagningar.

Regionsjukvård
Det finns nio regionsjukhus i Sverige. Där behandlas alla sällsynta och komplicerade sjukdomar och skador. Regionsjukhusen kallas också universitetssjukhus eftersom de har ett nära samarbete med de medicinska högskolorna kring utbildning och forskning. Landsting och regioner som inte har ett eget regionsjukhus har avtal med ett annat landsting eller region som kan ta emot patienter till den högspecialiserade vården. Den mest avancerade och dyraste tekniska utrustningen finns bara på några få sjukhus. Uppsala Akademiska Sjukhus tar till exempel emot patienter med mycket allvarliga brännskador från hela landet och Universitetssjukhuset i Lund har barnhjärtkirurgi som riksspecialitet. Genom att läkarna och sjuksköterskorna på de här sjukhusen kontinuerligt opererar eller behandlar ett tillräckligt antal patienter med ovanliga eller komplicerade skador och sjukdomar garanterar man att de behåller sin kompetens och skicklighet.

Sveriges sjukvårdsregioner
1.      Norra sjukvårdsregionen
2.      Uppsala- Örebroregionen
3.      Stockholms- Gotlandsregionen
4.      Västra sjukvårdsregionen
5.      Sydöstra sjukvårdsregionen
6.      Södra sjukvårdsregionen

80 procent av sjukvårdens verksamhet är akut eller halvakut. Ofta är belastningen på sjukhusens akutmottagningar stor. För att göra det lättare för patienterna att snabbare hitta till rätt nivå inom vården, har de flesta landsting och regioner en egen sjukvårdsupplysning. Där arbetar specialistutbildade sjuksköterskor som ger råd om vart man ska vända sig inom sjukvården. Ofta handlar frågorna om enkla besvär ungefär hälften av alla som ringer får hjälp via telefon.

Patientnämnden
Inom varje landsting och region finns enligt lag en från vården fristående patientnämnd. Patientnämnden är en oberoende instans för att lösa problem i kontakterna mellan patienter, anhöriga och vårdgivare. Det kan gälla att ge råd och hjälp vid klagomål, felbehandling eller patientförsäkringsärenden. Det är kostnadsfritt att vända sig till patientnämnden.

Tandvård
Varje landsting och region planerar all offentlig subventionerad tandvård, såväl privat som offentlig, inom sitt geografiska område.

Folktandvården ansvarar också för specialist vården. Där behandlar specialisttandläkare mer komplicerade tandproblem. Det handlar om till exempel tandreglering tandkirurgi, tand- och munsjukdomar samt tandskador.

Hälso- och sjukvårdspersonal
Det arbetar omkring 250 000 människor i landstingen och regionerna. Bland personalen finns idag fler läkare och sjuksköterskor än någonsin tidigare. Drygt fyra av fem som arbetar inom vården är kvinnor.

De som arbetar inom svensk hälso- och sjukvård är mycket välutbildade. Fler än hälften har en högskoleutbildning. Det är dubbelt så hög andel som för hela befolkningen. Av dem som inte har högskoleutbildning har de flesta en avslutad gymnasieutbildning. Landstingen och regionerna har länge anställt och vidareutbildat personal från andra länder. Varje år får flera hundra läkare med utländsk utbildning svensk legitimation.

Ökade möjligheter ger ökade förväntningar. Snabba medicinska framsteg gör att hälso- och sjukvården numera kan bota och lindra allt fler sjukdomar. Det gäller särskilt vård av för tidigt födda barn, hjärt- och kärlsjukdomar samt operationer av höftleder och grå starr.

Nya läkemedel och nya behandlingsmetoder
Nya metoder till exempel så kallad titthålskirurgi innebär att många operationer numera görs som dagoperationer. Allt äldre personer opereras också eftersom det finns nya, skonsammare metoder för bedövning och nedsövning. Nya och förbättrade läkemedel kan lindra svåra sjukdomar som reumatism och AIDS. En del sjukdomar som magsår kan behandlas med enbart läkemedel. Det innebär både att patienten slipper plågsamma ingrepp och att vårdens resurser räcker till fler. Numera vet man också att många patienter blir friska fortare om de får vård och rehabilitering i hemmet.

Tillsammans gör det att kvaliteten på vården ökar och att livskvaliteten höjs för den som är sjuk. Samtidigt blir det allt fler som väntar på behandling, eftersom vården har kompetens och kunskaper för att behandla allt fler. Det medför att kostnaderna för vården ökar.

Folkhälsoarbete
Trots vår goda hälsa finns det fortfarande stora skillnader både mellan män och kvinnor och mellan olika delar av landet. Att människor äter bättre rör sig mer och minskar användningen av tobak, alkohol och droger är viktiga delar av det förebyggande folkhälsoarbetet. I flera landsting och regioner kan läkarna skriva ut ”fysisk aktivitet” på recept.

Folkhälsan påverkas av miljön och av sociala och ekonomiska faktorer. Ett framgångsrikt folkhälsoarbete kräver därför samarbete mellan den lokala och den regionala nivån. Landstingen och regionerna samarbetar med kommunerna i så kallade hälsoråd över hela landet. Många har gemensamma folkhälsoplaner och gemensamt anställda hälsoplanerare.

(Text från broschyren ”Landstingen och regionerna”, www.lf.se
ISBN 91-7188-764-4 Landstingsförbundet)

Upp