Sjukvårdstolkning

TÖI:s basordlista

Lagstiftning och psykiatri

Socialtjänstlagen, SoL

Socialnämnden skall verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. (Socialtjänstlagen § 21)

Ovanstående citat ur socialtjänstlagen uttalar klart och enkelt samhällets skyldighet att verka för att även människor med handikapp ska kunna leva som andra. Psykiska handikapp betonas lika mycket som andra handikapp. Lagen ger också ny kraft i försöken att rehabilitera psykiskt skadade människor. Man kan förvänta sig samhällets stöd när det gäller att skapa ett skyddsnät i och med att socialtjänsten måste sörja för vissa basaspekter av den handikappade människans behov.

Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS
Lagens 1 § innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och särskild service åt personer:

Med utvecklingsstörning, autism eller autismliknade tillstånd.
Med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom eller
Med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.

Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Insatser enligt LSS är frivilliga och ska vara grundade på den enskildes medbestämmanderätt.

Hälso- och sjukvårdslagen, HSL
Normalt vårdas man efter Hälso- och sjukvårdslagen. Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet vilket innebär att alla slags tvångsåtgärder är förbjudna och att man har rätt att lämna sjukvårdsinrättningen så fort man önskar det.

Samtidigt som samhället tar ett vårdande ansvar har det också ansvar att skydda sina medlemmar när de på grund av psykisk sjukdom är farliga för sig själva eller för andra. I vissa lägen måste människor kunna beredas vård, även mot sin egen vilja.

Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT
I vissa lägen måste människor kunna beredas vård mot sin vilja. Den lag som sedan januari 1992 reglerar detta kallas för Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT.

Lagen kan kort sammanfattas som följande:

Lagens § 3 har tre rekvisit som alla måste vara uppfyllda för att vård enlig denna lag skall vara möjlig att ge:

Patienten lider av en allvarlig psykisk störning.
Patienten har på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för heldygnsvård och
Patienten motsätter sig sådan vård som sägs i 2 eller till följd av sitt psykiska tillstånd uppenbart saknar förmågan att ge uttryck för ett grundat ställningstagande i frågan.

Om inte alla tre kraven för tvångsvård är uppfyllda saknas förutsättningar för denna. Lagen innehåller en rad föreskrifter om begränsningar respektive rättigheter för en tvångsintagen person, exempelvis kravet på behandlingsplan och stödperson.

Bältesläggning får kortvarigt (högst fyra timmar) förekomma (om patienten löper risk att allvarligt skada sig själv eller annan) på beslut av chefsöverläkare eller i brådskande fall annan läkare eller i speciellt trängda lägen av vårdpersonal. Om fastspänningen behöver fortsätta längre tid än fyra timmar måste beslut av specialistpsykiater ske.

Ytterligare finns bestämmelser om isolering av störande patienter om högst åtta timmar
(§ 20), kroppsvisitation (§ 23) och permission (§ 25).

När upphör tvångsvården
Beslut om att tvångsvården upphör fattas av cheföverläkaren enligt § 27 och ska omedelbart meddelas patienten skriftligt och antecknas i journalen. Om inte ansökan inkommit till länsrätten i laga tid, upphör också tvångsvården automatiskt.

Möjlighet till polishandräckning
En läkare som vill göra en undersökning för utfärdande av vårdintyg enligt § 4 har rätt att begära att polisen efteråt ska föra patienten till vårdinrättningen. Dessutom har chefsöverläkaren rätt att begära polishämtning av patient som avvikit utan tillstånd eller som inte återvänt i tid efter permission.

Upp