Sjukvårdstolkning

TÖI:s basordlista

Gynekologiska sjukdomar

Inflammationer
kan drabba äggstockarna och äggledarna. Dessa inflammationer kallas salpingiter och förorsakas av bakterier. Genom den inflammatoriska processen kan äggledaren bli tilltäppt med påföljden att äggen som avstöts från äggstocken inte når livmodern och att kvinnan blir bestående steril.

I andra fall kan ett befruktat ägg fastna i äggledaren och utveckla sig där. Detta kallas utomkvedshavandeskap, eller extrauterin graviditet.

Tumörer
i äggstockarna kan dels vara ihåliga och vätskefyllda (cystor), dels fasta och kompakta. De kompakta är oftast elakartade (cancer). I livmodern kan det uppträda tumörer, en vanlig sådan är myom, som kan ge sig till känna genom blödningar eller oregelbundna menstruationer. Myom brukar man operera bort när de ger besvär. Polyper kallas andra godartade tumörer i livmodern.

Det finns flera olika tumörsjukdomar som kan uppstå i livmodern. De två vanligaste är livmoderhalscancer och livmodercancer. Livmoderhalscancer kan drabba relativt unga kvinnor medan livmodercancer mycket sällan uppträder före 40 års ålder.

Livmoderhalscancer
Livmoderhalsen är den nedre delen av livmodern som går ner i slidan och avslutas med livmodertappen. Genom livmoderhalsen leder en kanal upp i livmoderhålan där spermierna passerar när ett ägg ska befruktas. Under graviditeten är det livmoderhalsens uppgift att stå emot det ökade tryck som fostret skapar. Under förlossningen vidgas livmoderhalsen så att barnet kan komma ut.

Cellförändringar i slemhinnan kan i vissa fall leda till en tumör i slemhinnan, s.k. livmoderhalscancer. Den brukar utvecklas mycket långsamt genom s.k. förstadier. Från tidiga förändringar till fullt utvecklad cancer kan det ta 10-15 år. Många förstadier läker av sig själva och det är bara en liten andel som utvecklas till cancer.

Kvinnor kallas regelbundet på gynekologiska cellprovskontroller och då kan förstadier upptäckas och behandlas. Det ger ofta ett skydd så att cancer inte ska hinna utvecklas.

Skulle cancertumören inte behandlas växer den så småningom och sprids från slemhinnan in i livmoderhalsens muskelvägg och vidare ut i bäckenet. Det är den vanligaste formen av dottersvulster, metastaser. Spridning kan också ske via blodet till andra organ som lever, skelett och hjärna. Den vanligaste orsaken till livmoderhalscancer är att man någon gång har smittats av ett virus, som kallas humant papillom virus, HPV. HPV-virus i underlivet sprids sexuellt och är relativt vanligt. Av alla som smittas är det bara en bråkdel som drabbas av cancer. Rökning är en annan faktor som ökar risken för livmoderhalscancer. Nedsatt immunförsvar och andra infektioner i underlivet som klamydia och herpes är också en bidragande faktor.

Genom att införa gynekologiska cellprovtagningar i Sverige har man halverat antalet kvinnor som drabbas av livmoderhalscancer. Varje år får knappt 500 svenska kvinnor livmoderhalscancer. Ungefär 30 000 kvinnor får besked om att de har cellförändringar. Av dessa behöver ungefär en tredjedel genomgå någon form av behandling. Vanligast är sjukdomen hos kvinnor mellan 40-50 år och hos kvinnor över 80 år, förmodligen p.g.a.att dessa kvinnor inte regelbundet tagit cellprov. Eftersom den viktigaste orsaken till livmoderhalscancer är ett virus som överförs sexuellt kan man skydda sig genom att använda kondom. Det finns ännu inget vaccin mot HPV-virus i allmänt bruk, men försök pågår. Förhoppningen är att ett sådant vaccin ska kunna utrota livmoderhalscancer.

Vissa förstadier till sjukdomen upptäcks inte vid kontroller. Man kan drabbas av livmoderhalscancer trots att cellprovet har varit normalt. Även om sjukdomen upptäcks i ett sent skede finns goda möjligheter till behandling som kan bota, eller förlänga livet. 2 av 3 kvinnor blir helt botade från livmoderhalscancer. Behandling av livmoderhalscancer innebär ofta att man sedan inte kan få barn. Det kan vara svårt att upptäcka livmoderhalscancer eftersom förstadiet inte ger några symtom utan bara hittas vid gynekologisk cellprovtagning. Trots fullt utvecklad livmoderhalscancer i tidigt stadium, kan man vara utan symtom. Blödningar är ofta det vanligaste symtomet. De kan till en början komma efter samlag eller i samband med toalettbesök. Efter en tid kommer de oftare och slutligen mer eller mindre dagligen.

Symtom på cancer som spritt sig i bäckenet kan vara svullna ben och smärtor som påminner om mensvärk. Visar sig symtomen tyda på livmoderhalscancer får man genomgå flera undersökningar som lungröntgen, datortomografi eller magnetröntgen för att få veta om cancern har spridit sig.
Vid förstadier till livmoderhalscancer är behandlingen skonsam och kan utföras med flera olika metoder. Lättare cellförändringar behandlas ofta med bränning eller frysning. Vid svårare förändringar tas en liten bit av livmodertappen bort, så kallad konisation.

Har cellförändringarna utvecklats till livmoderhalscancer kan den behandlas med kirurgi, strålbehandling eller cytostatika. Ofta kombinerar man behandlingen för att få bästa resultat. Risken för att bli sjuk igen är störst under de första tre åren efter att behandlingen är klar.

På många kliniker där man behandlar cancer finns ett team med psykiater, psykolog och kurator för att hjälpa människor i den kris ett cancerbesked innebär.

Idag finns också ett förebyggande vaccin som, om det tas före sexdebuten, skyddar mot de vanligaste virustyperna som kan orsaka livmoderhalscancer. Det är viktigt att fortsätta gå på cellprovskontrollerna även efter vaccination eftersom vaccinet inte skyddar mot alla HPV-typer som orsakar livmoderhalscancer.

Genom att använda kondom vid samlag minskar risken för att drabbas av den virusinfektion som kan utvecklas till att bli kronisk och leda till cancer.

Att avstå från att röka kan troligen förebygga flera allvarliga sjukdomar, bland annat livmoderhalscancer.

Livmodercancer
Livmoderslemhinnan är uppbyggd av celler som nybildas genom delning. Om en störning uppstår i en cell kan den börja dela sig okontrollerat så att en tumör utvecklas. Till en början växer tumören bara i slemhinnan men efterhand växer den in i livmoderns muskelvägg.

Tumörceller kan spridas vidare via lymf- och blodkärl till lymfkörtlar i bäckenet och buken. Tumörcellerna kan också spridas till andra organ, framför allt till äggstockarna, slidan och lungorna. Det är mycket ovanligt att man drabbas av livmodercancer före 40 års ålder. Medelåldern för att bli sjuk är 63 år. Runt 1 300 kvinnor drabbas varje år och det gör livmodercancer till den tredje vanligaste cancerformen hos kvinnor i Sverige.

Sjukdomen har långsamt ökat i västvärlden. Risken att insjukna ökar med stigande ålder. Andra faktorer som ökar risken är att man får sin första menstruation tidigt och fortsätter att menstruera längre än genomsnittet eller att man genomgått få eller inga graviditeter. Kraftig övervikt, diabetes och högt blodtryck är vanligare hos kvinnor som drabbas av livmodercancer. Det kan också innebära en risk om man har en menstruationscykel med långa intervaller mellan blödningarna, som vid polycystisk ovarialsyndrom, PCO. Behandling med p-piller minskar risken för livmodercancer.

De flesta risker är kopplade till balansen mellan progesteron och östrogen. Östrogen ökar risken medan progesteron minskar risken för livmodercancer. När man är gravid dominerar progesteron och därför minskar risken att utveckla livmodercancer för varje graviditet. Använder man p-piller så skyddar det mot livmodercancer eftersom p-piller förutom östrogen innehåller progesteron. Skyddet finns kvar flera år efter att man slutat ta pillren.

Hormonbehandling med enbart östrogen mot klimakteriebesvär ökar risken att utveckla livmodercancer, men om östrogenet kombineras med progesteron så upphävs riskökningen. Sjukdomen är sällan ärftlig, men när det förekommer är den ofta kopplad till ärftlighet för tjocktarmscancer. Om sjukdomen upptäcks tidigt är möjligheterna att bota cancern mycket goda. C:a 4 av 5 kvinnor blir friska efter behandling.

Äggstockscancer
Det finns olika typer av tumörer i äggstockarna. Det finns godartade tumörer, elakartade tumörer (äggstockscancer) men också en tredje grupp, så kallade borderlinetumörer.

Det är oklart om borderlinetumörer på sikt kan utvecklas till äggstockscancer eller om det är en helt annan sjukdom.

Äggstockscancer ger sällan några typiska symtom och är därför svår att upptäcka. Orsaken till äggstockscancer är oklar. Antalet ägglossningar under en kvinnas livstid anses ha betydelse. Kvinnor som fått sin första mens sent eller som kommer i klimakteriet tidigt, liksom kvinnor som har fött många barn, har en minskad risk att utveckla äggstockscancer.
Äggstockstumörer kan också vara godartade.

I Sverige har förekomsten av äggstockscancer sjunkit och den är nu den åttonde vanligaste cancerformen hos kvinnor. Varje år drabbas nära 900 kvinnor av sjukdomen. Äggstockscancer är vanligast bland kvinnor i 60-70-årsåldern.

Äggstockscancer har ett smygande förlopp. Första tecknen på att något är fel kan vara större mage och diffusa magbesvär i form av illamående och värk. Man kan också behöva kissa oftare på grund av att urinblåsan utsätts för ett ökat tryck. Om trycket istället ligger mot tarmen kan man behöva tömma tarmen oftare än vanligt.

Det är viktigt att komma ihåg att även godartade cystor kan ge liknande symtom med en känsla av tyngd i buken och smärtor i underlivet.

På grund av de vaga symtomen upptäcks äggstockscancer ofta sent. Det viktigaste är att ta symtomen på allvar och att genomgå en gynekologisk undersökning vid diffusa magbesvär.

Äggstockscancer kan sprida sig till den andra äggstocken, livmodern, äggledarna, bukhinnan i bäckenet och vidare till övriga organ i bukhålan. Cancercellerna kan också via lymfan och blodet sprida sig till andra delar av kroppen, till exempel lungorna.

För att upptäcka en äggstockscancer görs först en gynekologisk undersökning som kompletteras med en ultraljudsundersökning av livmoder, äggledare och äggstockar. I oklara fall kan olika typer av röntgenundersökningar bli aktuella. Vid misstänkt äggstockscancer röntgas alltid lungorna.

Om misstanken om cancer finns kvar efter dessa undersökningar blir det aktuellt med en bukoperation. Då tar läkaren vävnadsbitar för att bestämma om tumören är godartad eller elakartad.

Patienter med misstänkt äggstockscancer ska alltid opereras. Syftet med operation är dels att säkerställa diagnosen, dels att se om cancern spridit sig. Vid operationen tar man, om det är möjligt, bland annat bort äggstockar och livmoder. Man eftersträvar att ta bort all synlig tumör i bukhålan.

Efter operationen krävs oftast ytterligare behandling i form av cytostatika.

Kvinnor som har opererat bort äggstockarna kommer i klimakteriet om de inte redan har passerat detta stadium.

För en del kvinnor innebär förlusten av livmoder och äggstockar, tillsammans med vetskapen om att de inte kan föda barn, en stor sorg. De flesta återfår dock en god livskvalitet.

Borderlinetumörer är sällan elakartade och har en god prognos. Sjukdomen kan återkomma i enstaka fall. De flesta fall av borderlinetumörer behandlas enbart kirurgiskt. Om kvinnan vill bevara sin förmåga att föda barn kan det ibland räcka med att enbart den angripna äggstocken tas bort.

Herpes
Herpes i underlivet kallas genital herpes, det orsakas av ett virus som heter herpes simplex. När man blir smittad reagerar underlivet med svullnad, ömhet och smärta vid beröring och ibland även klåda. Man kan få blåsor som övergår till sår på huden och slemhinnorna.

Herpesviruset försvinner inte från kroppen efter tillfrisknandet utan finns kvar i låga mängder under hela livet i nervceller intill ryggmärgen. Ibland kan viruset aktiveras igen och ge nya utbrott av blåsor och sår. Herpes i underlivet är mycket vanligt och det är svårt att förhindra att smitta överförs. Smittan överförs lättast i samband med ett herpesutbrott med blåsor och sår, men det smittar även om det inte finns några blåsor. Det viktigaste skälet till varför det smittar så lätt är att de flesta som bär på herpesviruset inte vet om det själva.

Det finns två typer av herpes. Den ena visar sig i ansiktet, då oftast kring läpparna, och kallas typ 1. Den andra är mer vanlig i underlivet och kallas typ 2. Man smittas nästan alltid av typ 2 genom att ha sexuell samvaro med någon som har herpes. C:a 25 % av den vuxna befolkningen har herpesvirus typ 2 i kroppen. Betydligt fler, omkring 4 av 6, är smittade med herpes typ 1, oftast med ett första utbrott av blåsor kring munnen.

Herpesviruset är mycket känsligt och dör snabbt utanför kroppen. Man kan därför inte bli smittad med herpes i underlivet genom kontakt med toalettsitsar, badkar eller handdukar. Tiden mellan det att man smittats till dess att sjukdomen bryter ut varierar, men de flesta får sina första symtom 3-7 dygn efter smittotillfället. Läkemedelsbehandling botar inte själva sjukdomen herpes, och den förhindrar inte heller nya utbrott, utan lindrar bara symtomen. Om man har återfall av herpes kan mediciner förkorta sjukdomstiden med c:a 2 dygn.

Klamydia
Klamydiainfektion är en könssjukdom som orsakas av en bakterie. Samma bakterie kan också ge ögoninfektion och lunginflammation hos nyfödda barn. Klamydiainfektion kan leda till att framför allt kvinnor blir sterila. Många får klamydia utan att veta om det. Klamydia kan behandlas effektivt med antibiotika om det upptäcks i tid. Det vanligaste sättet att bli smittad är genom samlag då slemhinnor kommer i kontakt med varandra. Bakterien lever bara inuti cellerna och smittar därför inte genom handslag, kläder, handdukar eller toaletter. Vid förlossning kan barnet smittas av mamman om hon har klamydia.

Det tar 1-2 veckor från smitta till symtom. De vanligaste symtomen hos kvinnor är:

sveda när man kissar
mellanblödningar, d.v.s oväntade och ibland små blödningar från livmodern
flytningar från underlivet
feber
ont nedtill i magen
ont vid samlag
svullnad och värk i leder

För män är de vanligaste symtomen:

sveda när man kissar
flytningar från urinröret
svullnad och värk i ena punghalvan och värk i leder

Misstänker man att man har blivit smittad bör man ta kontakt med en vårdcentral. För att testa om man har klamydia får man lämna ett urinprov eller ta en test med bomullspinne i urinröret eller på livmodertappen. Klamydia är numera en vanlig könssjukdom som ofta inte ger några besvär. Vem som smittar vem är svårt att utreda. Det viktigaste är att smittan upptäcks och behandlas. Klamydia lyder under smittskyddslagen, därför måste alla som kan ha smittats undersökas och behandlas. Smittan spåras alltid, man måste då tillsammans med läkaren, barnmorskan eller kuratorn gå igenom vilka man har haft samlag med under det senaste halvåret. Klamydiainfektion går alltid att bota och ska alltid behandlas eftersom den är en smittsam sjukdom och kan orsaka allvarliga skador, främst hos kvinnor. Klamydia är en vanlig orsak till att kvinnor inte kan få barn. Får man äggledarinflammation med feber och svåra smärtor på grund av klamydiainfektion kan man behöva läggas in för sjukhusvård på en kvinnoklinik.

Gonorré
Gonorré är en infektionssjukdom som orsakas av gonokockbakterier, dessa kan endast smitta människor. Gonorré kan ge upphov till mycket allvarliga och besvärliga komplikationer. Mannen kan få prostata- eller bitestikelinflammation och bli steril. Kvinnans äggstockar och äggledare kan skadas allvarligt och ge bestående sterilitet som följd. Gonorré kan också leda till svåra ledinflammationer. I ögonen kan den ge mycket allvarliga bindhinneinflammationer (conjunctiviter) framför allt hos barn, som kan smittas under förlossningen om förlossningskanalen är infekterad. Detta förebyggs genom att man strax efter födelsen dryper en lapislösning i barnets ögon. Gonokockbakterien är i regel känslig för penicillin.

Syfilis
Syfilis kan överföras från mor till foster via moderkakan, men i princip sprider sig bara sjukdomen genom samlag eller andra former av intim fysisk kontakt mellan människor. Syfilis kan ge symtom från alla kroppens organ. Framför allt är det cirkulationsorganen och nervsystemet som blir angripna. Diagnosen kan ställas bl.a. med hjälp av ett blodprov som kallas Wassermans reaktion (WR). Även syfilisbakterien är känslig för penicillin och andra antibiotika.

Kondylom
Både män och kvinnor kan få kondylom. Det är en ofarlig typ av vårta som nästan bara förekommer i underlivet och runt ändtarmsöppningen. Man smittas i stort sett bara när man har sex. Smittan överförs framför allt bland unga män och kvinnor åren efter sexdebuten. Synliga vårtor drabbar mest unga i åldern 15-30 år och blir mindre vanliga senare i livet. Kondylom är en av de vanligaste sexuellt överförda sjukdomarna i Sverige.

Vårtorna kan se ut på mycket olika sätt, de vanligaste är flikiga eller rundade och lätt upphöjda. Oftast är de hudfärgade eller rosa, de kan även vara vitaktiga, röda eller pigmenterade. Oftast har man flera samtidigt men de kan även vara enstaka. Hos kvinnor är vårtorna vanliga på alla områden i skötet. Ofta finns kondylom i slidöppningen, framför allt i nedersta delen och på de små blygdläpparna. Ibland kan de finnas på de stora blygdläpparna, runt klitoris, i urinrörsmynningen, i slidans övre del, på livmodertappen, i mellangården eller runt ändtarmsöppningen.

I likhet med andra vårtor är orsaken till kondylom virus som tillhör gruppen humant papillomvirus, HPV. De virus som orsakar kondylom liknar de typer som orsakar vårtor på fötter, händer och andra ställen på kroppen. Man räknar med att en majoritet av svenskarna har haft eller kommer att få en HPV- infektion under sin livstid. De flesta får inga vårtor som resultat av infektionen. Infektionen läker av sig själv hos de allra flesta och allt tyder då på att viruset helt har försvunnit ur kroppen.

Kondylomvirus överförs i stort sett bara sexuellt. I första hand smittas man när man har samlag, men annan sexuell kontakt kan också överföra smitta. Kondylom smittar ganska lätt. Tyvärr kan HPV även finnas utan synliga vårtor och då kan man smitta, eller bli smittad, utan att veta om det. Inkubationstiden varierar mycket, det vanliga är 3-6 veckor, men vårtor kan uppkomma flera månader och till och med år efter det att man smittades. Det beror också på det egna immunförsvaret om man blir smittad eller inte. Är immunförsvaret nedsatt, som t.ex. vid graviditet eller virusinfektion, kan det innebära att fler och större vårtor bildas. Men dessa går vanligen tillbaka av sig själva när immunförsvaret återgår till det normala.

Man har trott att kondylom virus kan göra att man utvecklar livmoderhalscancer, vilket är fel. Livmoderhalscancer orsakas av andra virustyper än de som orsakar kondylom.

Det är troligt att de flesta som har kondylom blir av med vårtorna utan någon särskild behandling. Det tar oftast c:a ett år men det kan ta längre tid.

Urininkontinens hos kvinnor
Ofrivilligt urinläckage är ett mycket vanligt problem och kan ha många olika orsaker. Det är sällan ett tecken på allvarlig sjukdom. För en del kan det bli ett hinder för att leva ett normalt liv. Problemet har avdramatiserats och numera söker fler och fler hjälp för sina problem.

Urinblåsan har en dubbel funktion, både som en behållare för den urin som bildas och som en pump när blåsan ska tömmas. När urinblåsan är lagom utspänd av urin skickas nervimpulser till hjärnan och man känner sig kissnödig.

Det finns flera typer av inkontinens. De vanligaste är ansträngnings- och trängningsinkontinens, eller en kombination av de båda, s.k. blandinkontinens. Tillfällig inkontinens under graviditet och förkylning med hosta är vanlig.

Ansträngningsinkontinens är vanlig och innebär att man inte kan hålla tätt när trycket i buken, och därigenom blåsan, blir högt, t.ex. när man hostar, hoppar, nyser eller joggar. Ett typiskt tecken är att det läcker små skvättar utan att man känner något behov av att kissa.

Trängningsinkontinens är när man plötsligt känner sig kissnödig och inte kan hålla sig. Tillfällig trängningsinkontinens beror ofta på att urinblåsan är irriterad p.g.a. en urinvägsinfektion. Det finns sjukdomar som gör att signalerna mellan blåsan och hjärnan blir sämre, t.ex. demens, Parkinson eller efter en stroke. Även en förstorad livmoder p.g.a. en godartad muskelknuta i livmodern (myom), kan ge trängningar. I sällsynta fall kan det vara symtom på tumör eller sten i urinblåsan.

Man vet väldigt lite om effekterna av att försöka förebygga inkontinens. Regelbundna knipövningar, hos kvinnor, och motion har troligen positiv effekt. Äldre kan drabbas av inkontinens i samband med miljöombyte, t.ex. vid en sjukhusvistelse. Ibland kan det bero på en tillfällig förvirring eller att man helt enkelt mår sämre.

En äldre människa har kortare tid på sig än en yngre från det att man känner det första behovet att kissa till dess att urinblåsan måste tömmas. En del mediciner kan göra inkontinensen värre, speciellt vätskedrivande läkemedel. Andra kan göra det svårare att tömma blåsan ordentligt. Det gäller vissa mediciner som tas vid depression och vissa hostmediciner. Många drar sig för att söka hjälp och väntar onödigt länge. I vissa fall bör man inte vänta med att söka hjälp. Kontakt med en allmänläkare, kontinens mottagning eller gynekolog bör göras om man har:

synligt blod i urinen
svårigheter att tömma blåsan
kraftiga trängningar som kommit under det senaste året

Man kan själv försöka förbättra inkontinensen genom att göra bäckenbottenträning, d.v.s. knipövningar. Det rekommenderas vid alla typer av inkontinens hos kvinnor. Man ska inte ha för bråttom på toaletten. När man kissar är det bra att ha stöd under fötter och stjärt, så att bäckenbotten kan slappna av. Om man har för bråttom och krystar när man kissar kan de känsliga kissreflexerna påverkas.

Oftast blir man hjälpt genom information, rådgivning och bäckenbottenträning. I en del fall hjälper blåsträning och läkemedel. Operation kan bli aktuellt i vissa fall. Östrogen gör inte att man läcker mindre vid ansträngningsinkontinens, men kan prövas om man har sköra slemhinnor.

Om man har trängningsinkontinens kan östrogen minska trängningarna. Blåslugnande läkemedel kan ibland användas vid trängningsinkontinens. De minskar trängningarna och gör att man inte behöver kissa lika ofta. Biverkningar är muntorrhet, förstoppning och svårighet för ögats lins att ställa in skärpan på olika avstånd. Besvären kan försvinna om man minskar dosen.
Med hjälp av elektriska impulser ökas aktiviteten i nerver som påverkar blåsa och slutmuskel. Stimuleringen ges via en kon i slidan och/eller ändtarmen. Det görs ofta på en mottagning.

Om ingenting annat har hjälpt finns operation som ett alternativ. Det finns olika operationsmetoder. En görs med lokalbedövning, och då behöver man inte stanna kvar över natten på sjukhus. Andra metoder görs under narkos eller ryggbedövning och man måste stanna kvar på sjukhus i en eller några dagar. Det är ovanligt med komplikationer efter inkontinensoperationer, men en del kan få svårigheter att tömma blåsan, smärtor i underlivet och tendens till ökat framfall. Många upplever att det tar längre tid att kissa och att strålen blir svagare.

Svampinfektion
Många kvinnor drabbas någon gång av svampinfektion i underlivet. Vanliga symtom är intensiv klåda, sveda och flytning. Det är ett ofarligt tillstånd som i många fall går över av sig självt. Men antalet kvinnor som får återkommande infektioner ökar utan att forskarna vet varför.

Det är en vanlig jästsvamp som ger besvär i underlivet hos många kvinnor. Jästsvampen finns normalt i hud och slemhinnor hos de flesta människor och ger i regel inga besvär. Var 5:e kvinna bär på svamp i underlivet utan att ha besvär. En tillfällig rubbning i immunförsvaret kan göra att en svampinfektion bryter ut. Det finns vissa faktorer som anses öka risken för svampinfektioner: antibiotikabehandling mot en infektion dödar även de nyttiga mjölksyrebakterierna i slidan, vilket kan bidra till att en svampinfektion blossar upp

sår i slidan minskar slemhinnornas motståndskraft och svampen får lättare fäste
hormonbalansen i kroppen påverkar slemhinnorna och därmed immunförsvaret i slidan
ärftliga faktorer kan sannolikt också ha betydelse för om man lättare får en svampinfektion och om en infektion ger symtom

Miljön på penis är inte lika gynnsam för svampen som miljön i kvinnans slida. Ofta är svedan och klådan i underlivet så besvärlig att man vill ha snabb lindring. Apotekets receptfria läkemedel ger ofta bra resultat. De används alla direkt i slidan. Man ska inte använda svampdödande medel i onödan, efter många behandlingar kan svampen bli motståndskraftig och då hjälper inte läkemedlet.

Upp