Sjukvårdstolkning

TÖI:s basordlista

Immunförsvar

Med immunförsvar menar man kroppens försvar mot bakterier, virus, celler som omvandlats till cancerceller och främmande celler eller partiklar. Infektioner eller cancer kan uppstå om inte immunförsvaret fungerar som det ska.

Det specifika immunförsvaret
Vid större angrepp av mikroorganismer träder det specifika immunförsvaret in. Lymfocyterna har en unik egenskap att genast känna igen ämnen som inte tillhör kroppen (antigen = smittämne). När dessa kommer in i kroppen bildas antikroppar som binder sig till antigenet. Genom fagocytos kan de märkta antigenerna dödas.

Immunisering
Vid immunisering stärks kroppens egna försvarskrafter mot sjukdomar. Immunisering kan ske på två sätt:

- aktiv immunisering
- passiv immunisering

Vid passiv immunisering tillför man kroppen redan färdiga antikroppar. Immuniteten inträder snabbt men är i regel kortvarig. Modern överför antikroppar till fostret som ett skydd för barnet under den första tiden. Genom bröstmjölken vid amning överförs också antikroppar till det nyfödda barnet. Gammaglobulininjektionen, som ger ett ca 3 månader långt skydd mot gulsot (hepatit A), är färdiga antikroppar som tillförs kroppen.

Vita blodkroppar. Den viktigaste uppgiften som vita blodkropparna har är att försvara kroppen mot infektioner. Det finns olika sorters vita blodkroppar. Man kan skilja mellan granulocyter, lymfocyter och monocyter. De vita blodkropparna har cellkärna och cellorgan som vanliga celler, till skillnad från de röda blodkropparna.

Det ospecifika immunförsvaret

Normalfloran
Miljön för sjukdomsalstrande mikroorganismer blir ogästvänlig då kroppens egna mikroorganismer finns på hud och slemhinnor som skydd.

Hud och slemhinnor
Främsta försvaret mot angrepp av mikroorganismer är vår hud. Är hudkostymen hel kan den inte angripas. Sår och sprickor däremot kan vara inkörsporten för smittämnen. Flimmerhår finns i luftvägarnas slemhinneepitel och de forslar upp partiklar som följer med in i andningsvägarna.

Tårvätska
I tårvätskan finns bakteriehämmande enzym.

Saltsyra i magsäcken
I den sura miljön i magsäcken dör de flesta mikroorganismer.

Sur miljö i vagina
Den sura miljön i vagina hindrar också angrepp av mikroorganismer.

Inflammationsreaktionen
Inflammation är kroppens reaktionssvar på att ett smittämne fått fäste och förökat sig i vävnaderna. Kroppen reagerar med att området blir svullet då blodvätska från de vidgade blodkapillärerna tränger ut. De vidgade blodkapillärerna innehåller mera blod och området blir rodnat och varmt. Vita blodceller ökar i antal och förs med blodet till området. Det inflammatoriska området känns ömt; det smärtar.

Symtom på inflammation
- svullnad
- smärta
- rodnad
- värmeökning

Kom ihåg att skilja på infektion och inflammation. En sax t.ex. kan vara infekterad vilket betyder nedsmittad. Saxen kan däremot inte vara inflammerad eftersom inflammation är kroppens reaktionssvar på en infektion.

Feber
Förhöjd kroppstemperatur hämmar tillväxten av smittämnen. Man bör därför vara försiktig med febernedsättande medel. Paracetamol (Alvedon, Panodil etc.) är exempel på läkemedel som förutom sin smärtlindrande effekt också är febernedsättande.

De vita blodcellerna
I blodet, i lymfan och i vävnaderna finns speciella vita blodkroppar. De har förmåga att flytta sig till det ställe där smittämnet har trängt in. Här bekämpar de vita blodkropparna smittämnet genom fagocytos.

Lymfknutor
Lyckas mikroorganismerna tränga vidare följer de med lymfströmmen till lymfknutorna. De finns bl.a. i grupper i armhålorna, i ljumskarna, på halsen och kring tarmen. När en infektion uppstår svullnar lymfknutorna kraftigt och man kan känna dem exempelvis armhålan. I lymfknutorna finns lymfocyter, en typ av vita blodkroppar. Om nu inte mikroorganismerna oskadliggjorts kommer lymfocyterna att starta en antikroppsbildning.

Interferonförsvaret
För att virus ska överleva och sprida sig behöver de parasitera på andra celler, värdceller. Viruset utnyttjar då värdcellens ämnesomsättning och fortplantningsförmåga. Vid virusinfektioner har de angripna värdcellerna förmåga att bilda ett motämne, interferon, som skyddar både den angripna cellen och andra celler från nya virusangrepp.

Källa: Nationellt centrum för flexibelt lärande.

Upp