Sjukvårdstolkning

TÖI:s basordlista

Cirkulationsorganens sjukdomar

Hjärt- och kärlsjukdomar, angina pectoris,
trombos, stroke, migrän

Åderförkalkning
Åderförkalkning gör att blodkärlen blir trängre. Orsaken är att det under flera år har samlats kolesterol och fett på insidan av blodkärlen. Med tiden bildas ett skal av kalkliknande karaktär. Resultatet är att kärlen blir trånga och förlorar sin smidighet och elasticitet. Därmed kan inte lika mycket blod passera igenom kärlen. Hjärtat måste då arbeta hårdare för att pressa blodet genom dem. Åderförkalkning orsakar många allvarliga sjukdomar och är den viktigaste orsaken till utvecklandet av hjärt-kärlsjukdomar. Rökare löper större risk att utveckla åderförkalkning än icke-rökare. Åderförkalkning visar sig på olika sätt beroende på vilket organ som drabbas:

i hjärnan kan det visa sig som en blodpropp eller hjärnblödning vilket kan leda till förlamning, oftast i ena sidan
i hjärtat kan det visa sig som kärlkramp, blodpropp i hjärtats kranskärl (hjärtinfarkt) eller som nedsatt hjärtfunktion (hjärtsvikt)
i benen kan smärtor uppstå på grund av åderförkalkningen, amputation kan vara nödvändig om blodtillförseln helt avbryts

Åderförkalkning drabbar många människor. Den börjar i 20-årsåldern och tilltar med stigande ålder. Det kan gå många år innan man känner av förkalkningen. Man vet inte exakt vad orsaken är, men man känner till flera riskfaktorer som medverkar till utvecklandet av åderförkalkning:

hög kolesterolhalt i blodet
rökning
tendens till åderförkalkning i familjen
manligt kön
övervikt
för högt blodtryck
diabetes typ 1 och typ 2
stress
för lite motion

Källa: Nationellt centrum för flexibelt lärande.

Hjärtsjukdomar
Hjärtsjukdomar är sjukliga tillstånd som beror på förändringar i hjärtat och hjärtats blodkärl. Förändringarna kan vara medfödda eller förvärvade senare i livet. Det är sällsynt med medfödda hjärtfel, de kan dock förekomma som ärftlig sjukdom. Den vanligaste formen av alla hjärtfel är kammarseptumdefekten: en öppning mellan höger och vänster kammare.

Angina pectoris (kärlkramp)

Källa: Nationellt centrum för flexibelt lärande.

Hjärtinfarkt
Förträngningen av kranskärlen på grund av kramp, åderförkalkning eller blodpropp kan ge andledning till svår skada på den del av hjärtmuskeln som försörjs av det förträngda kärlet. Muskelcellerna i området får varken näring eller syre och dör av syrebrist inom loppet av några minuter. Det är denna vävnadsdöd som kallas hjärtinfarkt. Ungefär hälften av alla hjärtinfarkter inträffar utan att man har haft kärlkramp innan, men i många fall kan man ha haft en s.k. instabil kärlkramp under dagarna, eller veckorna, innan en hjärtinfarkt. Instabil kärlkramp och hjärtinfarkt brukar numera sammanfattas i begreppet ”akut kranskärlssjukdom”.

Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i vårt land, både bland män och bland kvinnor. Ungefär hälften av västvärldens befolkning insjuknar och dör i någon av dessa sjukdomar, där akut kranskärlssjukdom, alltså instabil kärlkramp och hjärtinfarkt, utgör en stor del.

Hjärtsvikt (failure, hjärtinsufficiens)
Hjärtsvikt är ett sjukdomstillstånd som innebär att hjärtat inte förmår pumpa tillräckligt med blod ut i kroppen. Tillståndet utvecklas oftast gradvis och kan ha funnits ganska länge innan några tydliga symtom märks. Hjärtsvikt kallas även hjärtinkompensation eller hjärtinsufficiens. Eftersom hjärtat inte orkar pumpa ut tillräckligt med blod till kroppen får cellerna för lite näring och syre, och ett sjukdomstillstånd uppstår. Det försämrade blodflödet kan bero på att hjärtmuskeln inte orkar dra ihop sig tillräckligt kraftfullt eller på att väggarna är för styva, vilket gör att hjärtat har svårt att fyllas med tillräcklig mängd blod i avslappningsfasen. Det kan också bero på att klaffarna fungerar dåligt, t.ex. genom att de inte kan öppna sig tillräckligt eller att de inte håller tätt mot bakåtläckage.

Den försämrade pumpförmågan i hjärtat kan vara av två slag, men det är inte ovanligt att man har båda samtidigt:

Den vanligaste formen kallas systolisk dysfunktion eftersom det framförallt är den sammandragande, systoliska pumpförmågan som är försvagad.
När hjärtat inte fylls med tillräcklig blodmängd före utpumpningen kallas det diastolisk dysfunktion. Det sker t.ex. när högt blodtryck eller andra tillstånd har lett till att förtjockningar och ärrbildning i muskelväggen gjort den mindre elastisk. Då kan inte muskeln vidga sig tillräckligt i avslappningsfasen.

Vid vänstersidig hjärtinsufficiens orkar inte hjärtat ta hand om det blod som kommer från lungorna varvid lungstas uppstår, d.v.s. blodet stockar sig i lungorna. Det kan utveckla sig till lungödem, blodansamling i lungorna. Det visar sig som andnöd, dyspné.
Drygt 1 av 100 lider av hjärtsvikt i 50-årsåldern, medan ungefär var 10:e person över 70 år är drabbad. En knapp tredjedel av alla sjukhusinlagda med hjärtsjukdom utgörs av person med hjärtsvikt. Modern behandling med bl.a. nya mediciner har visat sig kunna förlänga överlevnaden, förbättra livskvaliteten och samtidigt minska behovet av sjukhusinläggningar.

I framtiden kommer antalet hjärtsviktspatienter att öka. Det beror på att de äldre utgör en allt större del av befolkningen, men också på att allt fler överlever en hjärtinfarkt som är en vanlig orsak till hjärtsvikt.

Orsakerna till hjärtsvikt är många och ibland förekommer mer än en samtidigt. Hjärtsvikt kan bero på:

hjärtinfarkt eller kärlkramp
högt blodtryck
kardiomyopati, en sjukdom som försvagar hjärtmuskeln
klaffel eller medfött hjärtfel
rytmrubbningar, för snabb eller för långsam rytm
alkoholmissbruk
följder av någon annan sjukdom som svår blodbrist, lungsjukdom, sköldkörtelsjukdom eller diabetes

Hjärtklaffsjukdomar
Hjärtat är en muskel som pumpar runt blod i kroppen så att kroppens alla organ får syre. I hjärtat finns fyra klaffar som ser till att blodet pumpas i rätt riktning genom hjärtat. Dessa klaffar kan bli förträngda eller börja läcka. Hjärtklaffarna fungerar som ventiler som hindrar blodet från att gå i fel riktning. Klaffsjukdomar kan delas in i klafförträngning och klaffläckage. Beroende på vilken klaff som är förträngd, eller läcker, uppstår olika symtom och besvär som utvecklas olika snabbt.

Medfödda klaffsjukdomar drabbar både vänster- och högersidiga hjärtklaffar. Klaffsjukdomar som inte är medfödda drabbar i allmänhet bara de vänstersidiga hjärtklaffarna, d.v.s. aortaklaffen och mitralisklaffen. Medfödda hjärtfel är ovanliga och då är i allmänhet även andra delar av hjärtat än bara hjärtklaffarna skadade. De medfödda hjärtfelen ger oftast besvär redan i barn- och ungdomsåren, medan klaffsjukdomar som inte är medfödda oftast uppkommer i vuxen ålder.

Förträngd aortaklaff (aortastenos)
C:a 2 % av dem som är över 65 år och c:a 5 % av dem över 80 år har förträngd aortaklaff. Förträngning på aortaklaffen är den vanligaste klaffsjukdomen. Sjukdomen är vanligare hos män än hos kvinnor. Oftast har man en normal hjärtklaff från början som förkalkas allt mer ju äldre man blir. Det är inte helt klarlagt varför detta sker. Hos yngre är orsaken till förträngningen oftast att man är född med två klaffcuspar istället för tre. Risken är då större att klaffcusparna förkalkas och stelnar och att en förträngning uppstår. Men även om man är född med två cuspar brukar man inte få några besvär förrän i vuxen ålder.

Läckande aortaklaff (aortainsufficiens)
Det finns två typer av läckande aortaklaff, s.k. aortainsufficiens:kroniskt läckage och akut läckage. Kroniskt aortaläckage är inte lika vanligt som förträngd aortaklaff. Sjukdomen är ungefär lika vanlig hos män som hos kvinnor.
Hos äldre beror klaffläckaget oftast på att kroppspulsådern är utvidgad, t.ex. på grund av att man haft högt blodtryck under en längre tid. Det leder till en utvidgning av den del av hjärtat där klaffen är fäst och att klaffcusparna dras isär. Läckage i aortaklaffen kan också vara del i en inflammatorisk sjukdom.
Hos yngre orsakas aortaläckage oftast av att aortaklaffen har två klaffcuspar i stället för tre, och att dessa inte sluter riktigt tätt.
Akut läckande aortaklaff är livshotande och kräver behandling mycket snabbt. Läckaget beror oftast på att en bakterieinfektion har förstört aortaklaffen, eller på en bristning av stora kroppspulsådern som även omfattar klaffen.

Förträngd mitralisklaff (mitralisstenos)
Reumatisk feber orsakas av en bakterieinfektion med streptokocker, men sedan antibiotika började användas på bred front har detta klaffel i stort sett försvunnit i Sverige. Inflammation av hjärtmuskeln kallas myokardit, inflammation i hjärtsäcken kallas perikardit och inflammation i den inre hjärthinnan kallas endokardit.

En endokardit kan lämna ärrbildningar som kan ge bestående skador på hjärtats klaffar. Man skiljer mellan insufficiens, där klaffarna inte kan sluta helt, och stenos, där blodets passage hindras av förträngningar. Flera klaffar kan drabbas samtidigt, på samma sätt som stenos och insufficiens kan kombineras. Klaffel brukar ge sig till känna i form av olika s.k. blåsljud.

Läckande mitralisklaff (mitralisinsufficiens)
Läckande mitralisklaff är inte lika vanligt som aortastenos. Sjukdomen drabbar oftast lite yngre personer, män och kvinnor drabbas lika ofta. Den vanligaste orsaken till läckaget är försämrad sammandragningsförmåga i vänster kammare, som har förstorats, och att de båda mitralisklaffseglen har dragits isär. En del som har förmaksflimmer kan också få läckage p.g.a. att vänster förmak förstorats och att klaffseglen inte riktigt kan mötas och sluta tätt.

En annan orsak till läckage är att klaffseglen är förtjockade och upphängningstrådarna förlängda. Det gör att en del av mitralisseglen kan bukta in i vänster förmak, en glipa uppstår där klaffen egentligen ska vara stängd, och blod kan rusa tillbaka till vänster förmak.

Oavsett orsak blir resultatet detsamma. När vänster kammare drar ihop sig kommer inte blod ut i stora kroppspulsådern utan en del förs istället genom den läckande klaffen tillbaka till vänster förmak som då tänjs ut och förstoras.

Fickklaffar
Aortaklaffen och klaffen till lungpulsådern är så kallade fickklaffar. De består av tre fickor som brukar kallas cuspar. Cusparna har öppningarna riktade mot blodkärlet. När blodet från kammaren pressas mot fickklaffarna trycks dessa in mot kärlväggen och blodet kan passera. Under hjärtats vilofas vill blodet rusa tillbaka in i höger och vänster kammare, men det förhindras genom att fickorna fylls med blod och spänns ut.

Segelklaffar
Klaffarna mellan förmak och kammare kallas segelklaffar. De består av segelliknande flikar som sitter fästade vid hålets kanter. Klaffarnas fria kanter, som hänger ner i kammaren, är förankrade med smala sentrådar vid muskler i kammarens golv. När hjärtat drar ihop sig pressas segelklaffarna ihop och förhindrar att blodet strömmar tillbaka till förmaket.

Blödningar
När blodkärlen skadas uppstår blödningar. Man skiljer mellan yttre och inre blödningar. Vid de yttre ser man blödningskällan och kan i regel stoppa blödningen genom att lägga förband. De inre blödningarna kan uppstå genom våld, eller genom någon sjukdom, och ger sig till känna genom att blod visar sig i t. ex. upphostningar, avföring eller urin.

En liten blödning brukar stanna av sig själv efter en kort stund. Detta beror på att blodkärlen drar ihop sig och på blodets förmåga att levra sig, koagulera. Ibland kan blodet koagulera även inuti blodkärlen. Då kan en blodpropp (tromb), som täpper till ett blodkärl, bildas och tillståndet kallas trombos. Om proppen bildats på annat ställe i kroppen, och med blodet förts till det ställe där den fastnar, kallas tillståndet emboli. På så sätt kan en propp uppstå i benets vener och med blodströmmen forslas till hjärtat, varifrån den pumpas ut i lungpulsådern och hamnar i lungan. Tillståndet kallas lungemboli och skadan i lungan kallas lunginfarkt.

Stroke (slaganfall)

Källa: Nationellt centrum för flexibelt lärande.

Stroke är ett sammanfattande namn på sjukdomar till följd av blodpropp eller blödning som drabbar något av blodkärlen i hjärnan. De flesta slaganfall, över 80 %, är resultat av blodproppar. Skadan visar sig som en plötslig förlust av olika funktioner som styrs från hjärnan. Stroke kallas också slaganfall, cerebral insult eller cerebrovaskulär lesion, CVL. Under senare år har man även introducerat benämningen hjärnattack, som en motsvarighet till hjärtattack. Avsikten med detta är bl.a. att göra allmänheten uppmärksam på behov av att skyndsamt söka sjukhus för diagnos och behandling.

En blodpropp kan sätta sig i en av pulsådrorna till hjärnan. Proppen förhindrar då blodförsörjningen till det område av hjärnan som kärlet normalt försörjer. Denna del av hjärnan utsätts då för syrebrist, eftersom syret förs till hjärnan med hjälp av blodet. Hjärnan kan bara klara sig en kort tid utan tillräcklig syretillförsel, och om inte blodförsörjningen återkommer dör de nervceller som inte får tillräckligt med syre. Man skiljer mellan en tillfällig cirkulationsstörning där alla symtom försvinner inom ett dygn, en så kallad TIA (transitorisk ischemisk attack), och de blodproppar som ger kvarstående symtom, hjärninfarkter.

Stroke är en av våra allvarligaste folksjukdomar. Sjukdomen är en av de främsta orsakerna till svåra och långvariga funktionshinder hos vuxna. Den drabbar framförallt äldre människor och leder därför ganska ofta till döden. Men det blir allt fler yngre personer i yrkesverksam ålder som får stroke. I västvärlden är stroke den tredje vanligaste dödsorsaken efter hjärtinfarkt och tumörsjukdomar. Om man får stroke kan man drabbas av plötsliga förlamningar, domningar, talsvårigheter eller medvetanderubbningar. Ibland kan symtomen vara lätta och gå över helt. Andra gånger kan de vara allvarliga och göra att man blir begränsad när det gäller aktivitet och delaktighet.

Stroke orsakas av:

blodpropp som kommer från hjärtat eller halsens pulsådror (embolus)
blodpropp som uppkommer vid förträngningar i hjärnans blodkärl
blödning inuti hjärnan
blödning på hjärnans yta (subaraknoidalblödning)

I de flesta fall ställs diagnosen med hjälp av en skiktröntgen av hjärnan, en s.k. datortomografi. Behandlingen kräver inläggning på sjukhus och man bör vårdas på en speciell strokeenhet. Strokeenheten är en avdelning där man byggt upp en kompetens för att akut behandla, förebygga och rehabilitera patienter som drabbats av stroke. Att vårdas på en strokeenhet ökar både chanserna för överlevnad och chanserna att överleva med ett så litet handikapp som möjligt. Efter vårdtiden på strokeenheten kan man erhålla fortsatt träning vid en rehabiliteringsklinik.

Migrän
Har man migrän brukar det leda till anfall med svår huvudvärk som kan vara sprängande eller dunkande på ena eller båda sidorna av huvudet. Man brukar också vara överkänslig för ljud och ljus. Före migränanfallet kan man få förkänning, s.k. aura. Obehandlad kan migrän hålla i sig från fyra timmar upp till tre dygn, oftast sitter det i 12-18 timmar. Migrän förekommer både hos vuxna och hos barn. Olika saker kan utlösa anfallen som t.ex. stress, hormonsvängningar under menstruationscykeln och vissa födoämnen.

Det är ett komplicerat samspel mellan nerv- och blodkärlssystem som pågår under ett migränanfall. En teori till migränens uppkomst är att det finns ett migräncentrum i hjärnstammen som skickar ur signaler så att blodkärlen på hjärnans yta drar ihop sig. Blir minskningen av blodflödet stort kan man få förkänning innan huvudvärken sätter in, s.k. aurasymtom. Blodflödet minskar på grund av att blodkärlen dras ihop. För att hjärnan inte ska få för lite blod reagerar en av de stora hjärnnerverna, trigeminusnerven, p.g.a. den reaktionen vidgas blodkärlen och blodflödet ökar kraftigt. Trigeminusnerven skickar samtidigt signaler till smärtcentrum i hjärnstammen vilket gör att man känner svår smärta. Nervsignalerna går också till andra delar av kroppen och man kan få andra symtom, t.ex. illamående och överkänslighet för ljud och ljus.

En typ av migrän ger förkänning och en är utan förkänning. En och samma person kan drabbas av båda varianterna. Migrän med aura kallades förut för den klassiska. Innan huvudvärken kommer får man en aura som oftast varar mellan fem minuter och en timme. Det kan röra sig om en påverkan på synen med suddiga dallrande synintryck, sicksackmönster, blixtfenomen, avsmalnande kikarsiktesyn, flimmer för ögonen, dubbelseende m.m. Man kan även drabbas av hörselnedsättning, domningar eller stickningar i armar och ben, talsvårighet och magont. Det är vanligt att man bara får aura utan huvudvärk. Det blir vanligare ju äldre man blir. Det kan vara svårt att skilja verkliga cirkulationsrubbningar i hjärnan från migränaura utan huvudvärk. Är man osäker bör man söka läkare akut.

Vid en migränattack utan aura kommer huvudvärken direkt utan förkänningar. Man kan känna på sig att ett migränanfall är på gång genom att man får en olustkänsla i kroppen och man känner sig trött och irriterad. Ibland kan det visa sig som gäspningar och känning från magen med illamående, lättare magsmärtor och gasspänningar.

När man haft en migränattack kommer ofta trötthet, man kan även bli lättirriterad och apatisk. Ett kraftigt migränanfall kan göra att man känner sig mörbultad och slut upp till ett par dygn efteråt.

Nästan var 5:e kvinna och ungefär var 10:e man lider av migrän. Barn kan också få migrän, men det är ovanligare än hos vuxna. De som drabbas brukar få upp till ett anfall per månad i genomsnitt. Problemen med migrän minskar efter 60-årsåldern och det blir vanligare med förkänning utan huvudvärk Av dem som får migrän är det c:a 70 % som har en nära anhörig som lider av sjukdomen. Har båda föräldrarna migrän är risken att deras barn får migrän c:a 70 %. Har bara en förälder migrän är risken 45 %.

Den vanligaste orsaken till varför man drabbas av migrän är stress. Anfallen kommer oftast först när man slappnar av, t.ex. på helgen efter en stressig arbetsvecka eller på första semesterdagen. Även vid långvarig fysisk ansträngning kan man få migrän. Vistas man på hög höjd ökar besvären.
För kvinnor kommer ett migränanfall ofta i samband med menstruation, medan besvären för många lindras eller försvinner vid graviditet. P-piller gör oftast besvären värre, i enstaka fall kan de lindras. Under klimakteriet kan besvären öka, medan de efter klimakteriet ofta blir lindrigare eller försvinner. För lite eller för mycket sömn kan ge migrän liksom hetta eller starkt solljus, höga ljud, starkt luktande parfym och svängningar i temperatur eller lufttryck. Vad som utlöser migrän varierar från person till person och kan också variera från gång till gång hos samma person.

I de flesta fall är migrän ofarligt. Det finns sällsynta fall där blodtillförseln minskat så kraftigt att en del av hjärnvävnaden tagit skada. Det kallas migränutlöst infarkt och kännetecknas av att aurasymtomen består under flera dagar. Har man symtom så länge ska man kontakta sjukvården och bli undersökt med skiktröntgen, CT, eller med magnetkamera.

Förutom vanlig migrän finns det några sorter som kommer
vid mycket sällsynta tillfällen:

Migrän som ger övergående halvsidig förlamning. Man får kraftiga och långdragna förkänningar. Den är ärftligt och minst en släkting har liknande attacker.
Migrän som ger dubbelseende. Det är en mycket sällsynt typ av migränhuvudvärk som kan hålla i sig upp till en vecka.
Ögonmigrän (retinal migrän). Den gör att man kan drabbas av blindhet och minskat synfält på ett öga under högst en timme. För att utesluta att man inte drabbats av någon annan ögonsjukdom, som t.ex. propp eller blödning i ögonbotten, bör man uppsöka läkare.

Upp