Sjukvårdstolkning

TÖI:s basordlista

Några medicinska termer

Anatomi : Vetenskap som studerar människokroppens, djurens och växternas uppbyggnad. Människokroppens anatomi brukar också kallas humananatomi. Den makroskopiska anatomin beskriver uppbyggnaden som den ses med blotta ögat, medan den mikroskopiska anatomin beskriver celler och vävnader som de ses i ett mikroskop. Den deskriptiva anatomin beskriver kroppens olika delar och ger delarna deras namn. Vid studiet av systematisk anatomi inriktar man sig på kroppens olika organsystem, t.ex. kärlsystemet med hjärtat och blodkärlen eller nervsystemet med hjärnan och nerverna.

Bakteriologi : Vetenskapen om bakterierna. Bakteriologin innefattar kunskapen om de sjukdomsframkallande bakterierna och hur de kan motverkas. Hit hör också kunskapen om andra, mycket talrikare, bakteriearter som genom sin ämnesomsättning ger förutsättningar för allt biologiskt liv på vår planet. Jordens bördighet och olika ämnens kretslopp är beroende av bakterier. Nutidens bakteriologi är intimt sammanflätad med molekylärbiologi. DNA-teknologi får för varje dag ökad betydelse inom flertalet av bakteriologins deldiscipliner.

Biokemi: Den del av kemin som rör de kemiska processerna hos de levande varelserna och de ämnen som då bildas. Biokemins mål är att beskriva cellens uppbyggnad och funktion i kemiska termer. Man försöker isolera de olika molekylerna i ren form och studera deras kemiska och fysikaliska egenskaper.

Biologi : Vetenskapen om de levande organismerna (av tradition omfattas inte de medicinska vetenskaperna). Traditionellt har biologin indelats i botanik och zoologi, d.v.s. växtvetenskap respektive djurvetenskap. Dessa har i sin tur indelats i morfologi och anatomi: organismernas form respektive inre byggnad.

Cytologi: Cellära, läran om cellen som är den minsta levande enheten hos både växter och djur. Cellen beskrevs första gången 1665 av Robert Hooke när han med hjälp av det nya mikroskopet studerade växternas byggnad. Cytologi är ett medicinskt specialområde som omfattar diagnostik av sjukdomar, i första hand tumörsjukdomar, med hjälp av mikroskopisk undersökning av celler.

Dermatologi: Läran om huden och dess sjukdomar. Inom dermatologin behandlas sjukdomstillstånd i huden, t.ex. hudtumörer, eksem, läkemedelsreaktioner, virus, bakterie- och svampinfektioner, psoriasis, akne, hår- och nagelsjukdomar, pigment-, svett- och talgrubbningar samt olika tillstånd av klåda.

Fysik: Vetenskapen om naturkrafterna och energiformerna. Den vetenskap som studerar materiens struktur på grundläggande nivå och dess uppträdande under skilda betingelser. Genom den nära relation som finns mellan materia och energi kan fysik också sägas vara läran om energin, dess olika former och omvandlingar från en form till en annan. Härigenom finns inom fysiken även strålningsfenomenen, både partikelstrålning och elektromagnetisk strålning. Fysiken kan sägas vara den vetenskap som studerar de krafter och kraftfält som förmedlar sambandet mellan materia och energi. Fysiken genomtränger alla de andra naturvetenskaperna och även de medicinska och tekniska vetenskaperna. Man kan säga att fysiken är den materiella världens grundvetenskap.

Fysiologi : Läran om hur levande organismer, deras organ eller celler fungerar.

Patofysiologi: Läran om hur levande organismers funktion påverkas av sjukdom. Patofysiologin omfattar både växt- och djurriket. I många länder är patofysiologin en särskild vetenskaplig disciplin.

Klinisk fysiologi : Medicinsk specialitet som är en anpassning av ämnet fysiologi till sjukvården. Detta innebär att fysiologiska mätmetoder används för att utreda funktionen av olika organ för att utesluta, eller påvisa, sjukdom. Vanligtvis undersöks funktionen i hjärta, kärl, lungor, njurar, urinvägar och mag-tarmkanalen. Exempel på undersökningar är arbets- EKG, ekokardiografi, spirometri och scintigrafi.

Gastroenterologi : Läran om magsäcken och tarmen som medicinskt specialitet. Diagnostik och behandling av sjukdomar i mag-tarmkanalen, levern, gallvägarna och bukspottskörteln samt förebyggande åtgärder mot dessa sjukdomar.

Genetik: Ärftlighetslära. Vetenskap som omfattar studiet av arvsmassans uppbyggnad och funktion, uppkomst av förändringar av arvsanlagen samt biologisk variation.

Geriatrik : Läran om sjukdomar hos äldre, vanligen med en nedre åldersgräns vid 65 år.

Gynekologi : Läran om sjukdomar i de kvinnliga könsorganen. Gynekologi och obstetrik utgör tillsammans verksamhetsområdet kvinnosjukvård.

Hematologi : Läran om blodet, dess sammansättning och funktion, samt dess sjukdomar. Under lång tid trodde man att förändrat blod var orsak till sjukdom, vilket ledde till att åderlåtning ofta användes som behandling. Den vetenskapliga hematologin har sin grund i Leewenhoeks beskrivning av röda blodkroppar (erytrocyter) på 1600-talet. Vita blodkroppar (leukocyter) upptäcktes på 1700-talet och blodplättar (trombocyter) på 1800-talet. Ett viktigt steg i hematologins utveckling var skapandet av det första blodgruppssystemet, AB0, 1901.

Histologi : Vetenskapen om de normala vävnadernas mikroskopiska uppbyggnad: celltyper, mellansubstans, trådstrukturer, arkitektur, cellernas strukturella och funktionella samordning.

Hygien : Hälsovård och hälsovårdslära. Det innebär dels renlighet, d.v.s. avlägsnande av smuts och sjukdomsalstrande ämnen från människor och deras omgivning, dels vetenskapen om hur miljöfaktorer påverkar människans och djurens hälsotillstånd.

Immunologi : Benämning på läran om immunsystemets uppbyggnad och funktion vid hälsa och sjukdom. Med den ökade förståelsen om immunsystemets betydelse har ämnet immunologi fått en alltmer framträdande roll vid såväl medicinska som naturvetenskapliga fakulteter i Sverige och utomlands.

Medicin : Benämning på hela läkekonsten och därtill hörande forskning. Den humanmedicinska kunskapsmassans storlek och behovet av att behärska speciell operationsteknik, diagnostiska procedurer m.m. har sedan länge medfört en uppdelning av läkaryrket i ett flertal medicinska specialiteter med speciella yrkeskrav. Allmänmedicin är den enda specialiteten som är avsedd att primärt kunna bedöma alla former av medicinska problem. Termen medicin omfattar som vetenskapsområde alla diagnostiska, förebyggande och behandlande verksamheter inom sjukvården.

Kardiologi : Läran om hjärtat och dess sjukdomar. Medicinsk specialitet med ansvar för utredning, behandling och rehabilitering av individer med hjärtsjukdomar. Specialiteten utvecklades från 1940-talets mitt från internmedicinen. Vid den tiden började man göra komplicerade utredningar med hjärtkatetriseringar och därmed möjliggjordes kirurgisk behandling av medfödda hjärtmissbildningar och hjärtklaffssjukdomar.

Kemi : Vetenskapen om materiella ämnens sammansättning, egenskaper och omvandlingar. Inom kemin har, sedan slutet av 1700-talet, materien ansetts vara sammansatt av grundämnen och föreningar av två eller flera sådana. Därför definieras kemi ofta som vetenskapen om grundämnens och kemiska föreningars uppbyggnad och egenskaper, samt deras reaktioner med varandra.

Kirurgi : Den del av medicinen där man med hjälp av manuella ingrepp diagnostiserar och/eller behandlar sjukliga tillstånd och skador.

Mikrobiologi : Vetenskap som omfattar studiet av mikroorganismer. Det vill säga organismer som är osynliga för blotta ögat och som vanligen kräver speciellt anpassad teknik för att kunna studeras. Till mikroorganismer räknas bakterier, encelliga alger, jästsvampar och mikroskopiskt små svampar som protozoer, ofta inkluderas också virus.

Mykologi : Vetenskapen om svampar.

Nefrologi : Läran om, och det vetenskapliga studiet av, njurarna och deras sjukdomar. Med nefrologi avses också sjukvårdsspecialiteten medicinska njursjukdomar.

Neurokirurgi: Neurokirurgi betyder operativ behandling av sjukdom och skador i hjärna, ryggmärg och perifera nerver. De första moderna hjärnoperationerna utfördes av kirurger under 1800-talets slut. Neurokirurgi har gjort stora framsteg sedan 1960-talet p.g.a. införandet av kirurgisk mikroteknik, d.v.s. ingrepp med hjälp av mikroskop, mikroinstrument och speciell, vävnadsvänlig, kirurgisk teknik.

Neurologi: Neurologi är läran om centrala och perifera nervsystemets sjukdomar. I ämnet ingår även rubbningar i impulsöverföringen från nerv till muskel och muskelsjukdomar. Neurologin kom under 1800-talet att avgränsas som en medicinsk specialitet, inte minst genom franska, brittiska, och tyska läkares insatser. Under senare delen av seklet identifierades många av dagens kända neurologiska sjukdomar, och symtomen sammanställdes med patologisk-anatomiska fynd.

Onkologi : Läran om tumörsjukdomar. Termen har sedan 1960-talet använts för medicinska specialämnen vars uppgift är diagnostik och behandlingar av tumörsjukdomar. I Sverige används benämningen onkologi som ett paraplynamn på de två specialiteterna allmän onkologi och gynekologisk onkologi. Dessa två specialiteter har sitt ursprung i de tidigare ämnesområdena allmän respektive gynekologisk radioterapi. Onkologins huvudinriktning är strålbehandling och medicinering av tumörer, men intresse har också i ökande omfattning inriktats på smärtlindring samt omvårdnadsfrågor av tumörpatienter.

Obstetrik : Modern obstetrik omfattar läran om graviditet, förlossning och barnsäng under såväl normala som avvikande förhållanden. I vidare bemärkelse innebär obstetrisk vård att befrämja hälsa och välbefinnande för blivande föräldrar och för foster. Dagens obstetrik med bl.a. tekniska hjälpmedel som ultraljud och elektronisk fosterövervakning gör det möjligt att följa fostrets utveckling och välbefinnande. God obstetrik har väsentligen bidragit till att Sverige är ett av de länder i världen som har lägst dödlighet bland nyfödda, och att det är extremt ovanligt att en kvinna dör under graviditet eller förlossning.

Odontologi : Läran om sjukdomar och skador på tänder, i munhålan och därtill angränsande vävnader, t.ex. tuggmuskler och käkleder. Odontologi är idag ett omfattande ämne. Följande specialiteter finns: ortodonti (tandreglering), oral kirurgi , oral protetik, paradontologi (tandlossningssjukdomarnas behandling), endodonti (rotfyllning), pedodonti (barntandvård), odontologisk röntgendiagnostik och klinisk bettfysiologi (smärta i käkleder och tuggmuskler).

Oftalmologi : Vetenskapen om ögats fysiologi och patologi.

Ortopedi : Medicinsk specialitet som omfattar rörelseorganens sjukdomar och skador. Ortopedin räknas till de kirurgiska specialiteterna då operationer numera utgör en viktig del av ortopedins metoder. Ortopedisk kirurgi kunde knappast alls utövas förrän man i slutet av 1800-talet kunde behärska risken för bakteriella infektioner. Ortopedi organiserades i större skala vid mitten av 1800-talet.

Otorinolaryngologi : Läran om sjukdomar inom örat, näsan och struphuvudet.

Parasitologi: Läran om parasitsjukdomar. Parasitologin omfattar infektioner med encelliga djur (protozoer) och maskar. Bakterier och virus, som ofta uppfyller definitionen på en parasit, omfattas inte av parasitologin.

Patologi: Läran om sjukdomars orsak och utveckling. Framförallt med utgångspunkt från förändringar i byggnaden av celler, vävnader och organ. Patologin är en av hörnstenarna inom medicinen. Patologin spelar en mycket viktig roll såväl vid den exakta diagnostiken av många sjukdomar, särskilt cancer, som vid uppföljningen av behandlingsresultaten. Så småningom har patologin kommit att delas upp i olika specialiteter, t.ex. neuropatologi, endokrin patologi, eller hudpatologi.

Pediatrik : Medicinsk specialitet som har att göra med sjukdomar och hälsobetingelser hos barn. Hit hör även tiden mellan puberteten och vuxen ålder, ungdomsåldern, samt i vissa avseenden även tiden närmast före födelsen. Pediatriken omspänner idag tre huvudområden:
Tillväxt och utveckling, klinisk pediatrik och nyföddhetspediatrik.

Psykiatri : Medicinsk specialitet som har psykiska störningar, deras yttringar, orsaker, behandling och förebyggande som verksamhetsområde. Den vetenskapliga psykiatrin har utvecklats senare än den psykiatriska vården. Från mitten av 1700-talet och särskilt under 1800-talets första hälft utarbetades både olika förslag till behandlingsmetoder och systematisk beskrivning av de olika sjukdomarna, men först omkring 1860 blev psykiatri ett obligatoriskt ämne i läkarutbildningen.

Psykologi : Vetenskaplig disciplin som söker att på ett systematiskt sätt beskriva och förklara hur och varför människor känner, tänker och handlar. En central frågeställning är hur individer utvecklas i dessa avseenden i ett livslångt perspektiv och vilken roll arv eller miljö spelar i utvecklingsprocessen. Frågorna om människors sätt att tänka, känna och handla studeras i den moderna psykologin mot bakgrunden av att en individ är både en biologisk och en social varelse.

Pneumologi : Läran om lungorna och deras sjukdomar.

Reumatologi : Läran om diagnostik och behandling av, samt rehabilitering och förebyggande åtgärder (prevention) mot, reumatiska sjukdomar. Den omfattande medicinska utvecklingen i slutet av 1800-talet nödvändiggjorde en begynnande subspecialisering inom såväl internmedicin som kirurgi, vilket främjade reumatologins och andra grenspecialiteters framväxt. Reumatologin har därför sina rötter i såväl internmedicin som den icke-operativa ortopedin.

Rättsmedicin: Den del av medicinen som behandlar de medicinska författningarna (medicinalförfattningarna) och deras tillämpning samt hur läkaren bör handla i medicinska fall med rättsliga konsekvenser.

Socialmedicin : Den del av medicinen, som behandlar samhällets inflytande på medicinen och omvänt, både för den enskilde individen och för grupper i stort.

Traumatologi : Läran om diagnostik och behandling av skador uppkomna genom olycksfall eller annat yttre våld. Till sådana skador räknas mindre skärsår, skrubbsår, idrottsskador, skott- och knivskador, brännskador samt skador som orsakas av naturkatastrofer. I Sverige dör årligen c:a 3000 personer p.g.a. olyckshändelser. Två tredjedelar av dessa avlider omedelbart i samband med olyckshändelsen, varför endast c:a 1000 av de drabbade hinner få någon vård.

Urologi : Medicinsk specialitet som sysslar med njurarnas, urinvägarnas och de manliga könsorganens kirurgiska sjukdomar.

Virologi : Läran om virus och virussjukdomar. Virologi som kunskapsämne definierades först vid 1900-talets början. Ursprungligen måste alla undersökningar av virus och de infektioner de framkallade utföras på människa eller djur. Under 1950-talet utvecklades en ny teknik att odla celler från människa eller djur under laboratoriebetingelser. Genom att virus kan föröka sig i odlade celler öppnade sig möjligheter att påvisa flertalet av de olika virus som ger upphov till sjukdom hos människa och djur samt att utveckla vacciner. Kunskapen om virus och deras sätt att föröka sig har därefter utvecklats snabbt.

Upp