Ett betydande antal statliga och andra offentliga utredningar rör folkbildningen. Sådana utredningar kommer att fortlöpande presenteras på denna sida. Här kommer vi också att ge korta omnämnande av aktuella böcker och skrifter om folkbildning.
Statliga utredningar finns i regel tillgängliga elektroniskt i fulltext, de kan återfinnas via en länk sist i varje presentation nedan.
Utredaren Rose-Marie Frebran har överlämnat Public service-utredningens betänkande. Betänkandet ska utgöra underlag för nästa sändningstillstånd som föreslås gälla 2010-2015.
SR och SVT har en viktig demokratisk uppgift att ge medborgarna den allsidiga information de behöver för att kunna ta ställning i samhälls- och kulturfrågor. De ska även granska, ifrågasätta och skapa debatt, bilda, spegla och tillgängliggöra. De har ett unikt ansvar för underhållning, kulturproduktion och kulturspridning. UR har ett uppdrag att producera och tillgängliggöra utbildnings- och folkbildningsprogram för främst utbildningsväsendet. Det är inte lämpligt att slå samman UR med något av de övriga bolagen. UR:s kontaktytor talar för att verksamheten bör bedrivas sammanhållet och självständigt även i framtiden.
UR ska koncentrera sin programverksamhet till utbildningsområdet. Därutöver ska UR tillhandahålla ett utbud av folkbildningsprogram, vilket ska framgå av sändningstillståndet. Allmänbildande program eller folkbildningsprogram produceras även av SVT och SR. UR är ensamt om att i sitt sändningstillstånd ha uppdraget att ge utbildningsväsendets olika organisationer möjlighet att framföra synpunkter och önskemål på verksamheten. För folkbildningens studieförbund och folkhögskolor liksom för det övriga utbildningsväsendet är detta en viktig sida av UR:s uppdrag. Vuxenutbildning och folkbildning följer inte i samma utsträckning den typ av kursplaner och pedagogiska upplägg som ungdomsskolan har. Verksamheten präglas av friare och mer folkbildande former.
För att kunna fullgöra sitt utbildningsuppdrag gentemot vuxenutbildningen och folkbildningen är det viktigt att UR har till uppgift att producera folkbildningsprogram. Det är i fältet allmänbildande program, kunskapsprogram, folkbildningsprogram och utbildningsprogram som UR har sin kompetens och legitimitet. Att i sändningstillståndet tydliggöra att UR ska producera folkbildningsprogram innebär en anpassning av tillståndet till den verksamhet som UR i realiteten bedriver.
Betänkandet innehåller författningsförslag, ett avsnitt om radio och TV i förändring, vad utredaren menar med public service, organisations-, samverkans- och effektivitetsfrågor, framtida finansiering, uppdragets allmänna utformning och uppföljning, demokrati, spegling och mångfald, språkliga och etniska minoriteter, barn och unga, kultur och underhållning, utomståendes medverkan och extern produktion, utbildningsprogram och UR, att tillgängliggöra TV resp. radio, Internet och ny teknik, författningskommentarer.
Kontinuitet och förändring. Betänkande av Public service-utredningen. (SOU 2008:64) 303 sid. Kulturdepartementet 2008. www.regeringen.se/sb/d/8339
2008-07-02
Den statliga Valideringsdelegationen, tillsatt 2004, upphörde den 31 december 2007. Delegationens slutrapport är på remiss. Den består av tre delar: delegationens förslag, bakgrund samt uppdrag. Validering innebär att individens kunskaper och kompetens systematiskt bedöms, värderas och dokumenteras oavsett hur de har förvärvats.
Bl.a. föreslås att Utbildningsdepartementet ska ha det övergripande ansvaret för valideringsfrågor, att en myndighet ska åläggas det övergripande ansvaret för utveckling av valideringsarbetet, att staten ska stödja kvalitetsutveckling och kvalitetssäkring kring validering, att en professorstjänst bör inrättas för fortlöpande forskning och utvärdering av valideringens effekter.
I del 3 finns ett längre avsnitt om delegationens insatser inom folkbildningen. Syftet var att åstadkomma ett gemensamt förhållningssätt till frågor om validering och informellt och icke-formellt lärande. Avsnittet bygger på slutsatser i tre rapporter som delegationen tagit fram.
Hos studieförbund och folkhögskolor har reaktionerna under arbetets gång ändrats från en avvaktande mot en öppen, prövande hållning. Den modell som tagits fram för validering inom folkbildingen har rönt ett positivt mottagande. Resurser för utvecklingsarbete skulle kunna motiveras genom att validering används som indikator på vilka slags kompetenser som kan hanteras inom folkbildningen och hur dessa förmedlas till brukare och avnämare. Validering skulle då kunna ges en avsevärd betydelse genom att utgöra en tillgång för folkbildningens positionering. Legitimitet och tillämpbarhet är frågor som måste processas grundligt inom organisationerna för att kunna implementeras.
Avslutningsvis konstateras att även om arbetet inte har utmynnat i sjösatta metoder och modeller för validering ska det inte ses som ett misslyckande, utan det snarare understryker att det inom folkbildningen funnits ett stort behov att successivt närma sig frågan.
Delegationen föreslår att Folkbildningsrådet får i uppdrag att fortsatt utveckla de metoder och modeller som är tillämpningsbara för dem som deltar i valideringsinsatser inom folkbildningsområdet.
Valideringsdelegationens slutrapport. Mot en nationell struktur. Valideringsdelegationen 2008. 356 sidor. Beställes hos Myndigheten för skolutveckling, Karlbergsvägen 77-81, 113 35 Stockholm. Tfn: 08-527 780 00. www.skolutveckling.se/innehall/utbildning_arbetsliv_tillvaxt/vuxnas_larande/validering/
2008-05-30
Dalarnas
Bildningsförbund har avslutat ett fyraårigt projekt, Idécentrum för den sociala
ekonomin i Dalarna, som bildningsförbundet drivit med stöd av regionala myndigheter.
Idécentrum har verkat för en förnyelse av folkbildningen och den sociala ekonomin
på flera olika områden. Bl.a. har nya kontakter byggs upp med forskare som
intresserat sig för den ideella sektorn, folkbildningen i länet har förts
ut på riksplanet och ett koncept med Yrkesfolkhögskola har införts.
Det sista synliga resultatet från projektet är en bok där ett urval av ideellt verksamma föreningsledare berättar om egna upplevelser av sitt engagemang, varför de engagerade sig i sin förening, vad som driver dem och vad de får ut av sitt ideella arbete. Urvalet av "eldsjälar" gjordes med hjälp av kommunernas föreningssekreterare och andra kontakter. Totalt har 16 personer intervjuats; män, kvinnor, unga och gamla, idrottare och andra föreningsaktiva. "De sexton porträtten ger en inblick i en värld som vi ofta tar för alltför given, utan att riktigt reflektera över vad den betyder för sammanhållning och livskvalitet genom alla de aktiviteter, som bärs upp av det samlade föreningslivet", sägs det i förordet.
Syftet med intervjuboken är att sprida kunskap om hur en ideellt verksam ledare ser på sitt engagemang och sitt uppdrag och att inspirera andra att ge sig in i föreningsarbete i någon form. "(Det är) roligt att som folkbildare förstå att föreningslivet lever i symbios med folkbildningen. När föreningsledarna berättar om hur en folkhögskolekurs kan vara eller hur man får hjälp med att utveckla föreningsarbete med stöd i några studiecirklar", skriver författaren.
Av de sexton intervjuade ledarna representerar åtta idrottsföreningar. Övriga fördelar sig på hembygdsförening, Folkets Hus-förening, scoutkår, trädgårdsförening, Röda Korsförening, teaterförening, spelmanslag. Boken avslutas med några reflektioner över intervjuerna samt ett appendix om den ideella sektorns omfattning.
En resa i det ideella landskapet. Porträtt av 16 föreningsledare. Björn Ericson. 175 sidor. Dalarnas bildningsförbund 2008. Distribution: Förlags AB Björnen, Peter Kruses väg, 781 94 Borlänge. E-post: be@bjornen.se, webb: www.bjornen.se
2008-05-21
I januari 2008 hölls på Kungl. biblioteket en föreläsning om Carl von Linné som folkbildare med medverkan av professor Carl-Olof Jacobson, ordförande i Svenska Linnésällskapet. För arrangemanget svarade Föreningen Biblis, Kungl. bibliotekets vänförening, vars vice ordförande Margaret Törngren har gjort en sammanfattning av föredraget. Här följer ett utdrag.
Linnés folkbildning hade en folkuppfostrande karaktär med flera syften. Ett var att stimulera de svenska näringarna och ge jordägare nödvändiga kunskaper, bl.a. om växelbruk. Ett annat var att demokratisera skolan och stimulera lärare att ge plats åt undervisning om naturvetenskaperna genom minskad undervisning i latin och retorik. Ett tredje syfte var att lära människor att umgås med naturen och leva hälsosamt.
Linné gav motionsråd till dem som hade ett stillasittande arbete. En tidig miljömedvetenhet fanns hos honom: ”Om vi människor förstör något i naturen så ha vi ansvar”. Han uppmanade prästerna att ta tag i problemen. ”Det är er som folket lyssnar på”.
På 1700-talet var det nödvändigt att skapa nätverk för att göra karriär och få ut sina budskap. I Linnés nätverk ingick forskare från hela världen och svenskar, främst elever och lärjungar, men även jordägare, politiker, lärare, teologer och präster. Linné nådde långt utöver sin klasstillhörighet.
Föreläsaren Linné fick ett enormt gensvar av sina åhörare. Han lade upp sina tal på samma sätt som barndomens söndagspredikningar, efterliknade den romerske statsmannen Plinius (d.ä.) talesätt och använde metaforer och liknelser så att folk förstod. Folkutbildning krävde nya mötesplatser. Linné gav sig ut i naturen på exkursioner med sina elever. Dessa möten kan sägas ha haft studiecirkelns form.
Linné skapade en ny mötesplats, en ”ekonomisk akademi”, med syftet att sprida nya nyttiga vetenskaper. Namnet ändrades till ”vetenskapsakademi”, Kungliga Vetenskapsakademien grundad 1739. Akademiens almanackor blev budbärare med råd till folket liksom Vetenskapsakademiens Handlingar, som gavs ut på svenska, och tidskriften Lärda Tidningar.
Genom en omfattande brevväxling upprätthöll Linné ett nätverk mellan forskare och folkbildare. Carl-Olof Jacobson leder ett projekt som innebär att Linnés närmare 6 000 bevarade brev skannas. Samtliga originalmanuskript publiceras på Internet. En kort sammanfattning biläggs varje brev. De görs sökbara på varje ord. Utgivningen kompletteras med korta biografier över skribenter och personer som omnämns i breven. Där finns även bibliografiska hänvisningar. Breven kommer att finnas tillgängliga på nätet på adressen www.linneaus.c18.net
2008-04-21
Som en
följd av studiecirkelns hundraårsjubileum 2002 startades inom nykterhetsrörelsen
ett projekt där fem forskningscirklar studerade de lokala spår som lämnats
av nykterhetsrörelsens två portalgestalter inom folkbildningen - Oscar Olsson
och Justus Elgeskog. Resultatet från forskningscirklarna ligger till grund
för en bok Olssons och Elgeskogs lokala folkbildningsarbete i sina respektive
rörelser, IOGT och NTO.
Olsson var verksam i Lund, Karlstad och Linköping innan han som riksdagsman flyttade till Stocksund. Elgeskog gjorde sin stora insats som först lärare och sedan rektor på NTO:s folkhögskola Wendelsberg i Mölnlycke, Sverige första rörelseskola som startade 1908.
Oscar Olsson har varit föremål för många akademiska studier medan Justus Elgeskogs insatser är föga uppmärksammade. Här finns utrymme för forskning.
Syftet med boken är att beskriva den ursprungliga folkbildningsidéns plats i det lokala föreningslivet. Den övergripande frågan är om det finns något i de ursprungliga folkbildningsidealen som kan ges ny aktualitet i vår tid.
Boken har fem delar: Bakgrund, Oscar Olssons folkbildargärning (i Lund, Karlstad och Linköping), Justus Elgeskogs folkbildargärning (Wendelsberg, folkbildaren, kulturideologen), Boken, cirkeln och biblioteket (Oscar Olssons bibliotekssyn, de nya idéerna, studiecirkelbiblioteken), Frågor i nutid för framtid.
Folkbildningsideal för folkrörelsearbete. Två förgrundsgestalter - Osvar Olsson och Justus Elgeskog. Lars Svedberg. 152 sid. Sober förlag, 2008. Box 12825, 112 97 Stockholm. Tfn 08-672 60 24. www.iogt.se/templates/SimplePage____110.aspx
2008-04 01
Utredningen om eftergymnasial vuxenutbildning har lämnat förslag om ett ramverk kallat Yrkeshögskolan. Yrkeshögskolan bildas genom att den kvalificerade yrkesutbildningen (KY), påbyggnadsutbildningen (PU) inom kommunal vuxenutbildning, de kompletterande utbildningarna samt lärlingsutbildningen för vuxna till vissa hantverksyrken upphör som separata utbildningsformer.
Kvalitetskriterier inom yrkeshögskolan ska vara bl.a. arbetsmarknadsrelevans, arbetslivsanknytning, integration mellan färdighets- och förtrogenhetskunskap, flexibelt lärande. Utbildningarna ska ha ett väsentligt inslag av arbetslivsanknutet lärande. Det innebär att undervisning, undervisande och handledande personal och arbetsuppgifter ska ha starkt anknytning till arbetslivet.
Utbildningarna ska vara eftergymnasiala och bygga på gymnasieskolans grund. För behörighet krävs genomgången gymnasieskola med godkänt slutbetyg. Arbetslivet ska ha ett avgörande inflytande över innehållet i utbildningarna. Dessa kvalitetssäkras med utgångspunkt i arbetslivets behov och krav.
En ny myndighet bildas med huvuduppgifterna att säkerställa utbildningarnas kvalitet och deltagarnas rättsäkerhet samt att fördela det ekonomiska stödet. Utbildningarna ska kunna omfattas av yrkeshögskolans kvalitetssäkringssystem. Den nya myndigheten tar över uppgifter från KY-myndigheten, Skolverket och Myndigheten för skolutveckling. KY-myndigheten avvecklas. Den nya myndigheten föreslås förlagd till Norrköping. Yrkeshögskolan föreslås starta den 1 juli 2009.
Eftergymnasiala yrkesutbildningar inom folkhögskolan ska efter ansökan och prövning kunna omfattas av kvalitetssäkringssystemet samtidigt som de utgör en del av folkbildningen.
Två examina föreslås. Den allmänna examen, yrkeshögskoleexamen, kräver att man fullgjort vad som krävs för att bli godkänd i alla moment i minst en 60 veckors utbildning. För kvalificerad yrkeshögskolexamen krävs att utbildningen omfattar 80 veckor och att minst en fjärdedel av utbildningstiden utgjorts av lärande. Det krävs även ett examensarbete och att anordnaren uppfyller vissa organisatoriska krav.
Betänkandet Yrkeshögskolan. För yrkeskunnande i förändring, SOU 2008:2, 278 sidor, kan hämtas på www.regeringen.se/sb/d/10005
2008-03-30
I den senaste folkbildningspropositionen uppmanas folkbildningen att utveckla kvalitetsarbetet. Folkbildningsrådet stödjer studieförbund och folkhögskolor i denna process. 2007 startade uppbyggnaden av ett systematiskt kvalitetsarbete. Ambitionen är att det 2010 ska finnas ett väl förankrat systematiskt kvalitetsarbete i folkhögskolor och studieförbund. Nu föreligger en första rapport som ger en samlad bild av folkbildningens kvalitetsarbete.
I rapporten redogörs för de olika studieförbundens och folkhögskolornas rapporter under olika delmoment med FBR:s kommentarer. Aktörerna har graderats utifrån hur de visar systematik i kvalitetsarbetet. Högsta graderingen (5), dvs. att de har systematik i hela processen, har 1 % av folkhögskolorna och ett studieförbund. Ca 40 % av folkhögskolorna och tre av studieförbunden (grad 3) har kommit långt i processen men har en del kvar att göra innan de nått slutmålet. Lägsta graden (1) har 9 % av folkhögskolorna och ett studieförbund.
När det gäller i vilken grad de tre intressenterna deltagare, huvudmän samt staten beaktas i kvalitetsarbetet anger en tredjedel av folkhögskolorna och sex studieförbund att de beaktar alla tre intressenterna. FBR anser att det är positivt men att det är tankeväckande att ungefär lika många enbart anger deltagarperspektivet. Huvudmannens profil lyfts fram starkast av de som har huvudmän med religiös inriktning.
En bedömning har också gjorts av hur deltagandet i kvalitetsarbetet ser ut i förhållande till deltagare, lärare, cirkelledare, annan personal, ledning och styrelse. FBR:s slutsats är att deltagande och förankring i kvalitetsarbetet överlag har kommit igång bra, men att processen måste hållas vid liv. Studieförbunden ser förankring och delaktighet i kvalitetsarbetet på lokal nivå som en utmaning. En annan utmaning är att lyckas redovisa det lokala kvalitetsarbetet på ett enhetligt sätt. FBR menar att på sikt måste deltagarnas roll i kvalitetsarbetet förtydligas. För studieförbundens gäller detta även cirkelledarnas deltagande i kvalitetsarbetet.
Rapporten innehåller tre delar. (1) slutsatser och åtgärder, (2) kvalitetsarbete inom studieförbund och folkhögskolor, (3) Syften och verksamhetsområden. Som bilagor finns dels en teoretiskt modell för utveckling av indikatorer och/eller kännetecken i folkbildningen, dels folkhögskolans kvalitetsutvärdering.
Nationell kvalitetsredovisning för folkbildningen 2007. 40 sidor A4-format. Folkbildningsrådet, 2008. Box 703, 101 34 Stockholm. www.folkbildning.se
2008-03-17
Utredningen om fristående vuxenutbildning har lämnat förslag om ett system för fristående vuxenutbildning med verksamheter som motsvarar skolformerna kommunal vuxenutbildning, vuxenutbildning för utvecklingsstörda och svenskundervisning för invandrare. Utredaren förslår att dessa termer ersätts med allmän utbildning för vuxna, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare.
Vuxna ska ges möjlighet att själva välja anordnare av formell vuxenutbildning, på samma sätt som elever kan göra inom grund- och gymnasieskola. Privata utbildningsanordnare ska få möjlighet att utfärda betyg inom den formella vuxenutbildningen, vilket idag är förbehållet kommunerna. Privata anordnare ska ha rätt ett erhålla offentlig finansiering för utbildningen. Med enskild anordnare avses bolag, förening, stiftelse, registrerat trossamfund och fysisk person som anordnar utbildning.
Betänkandet tar upp åtgärder som är nödvändiga för att en fristående vuxenutbildning ska kunna fungera, t.ex. tillståndsgivning, ersättningsmodell, tillsyn och uppföljning. Samma förutsättningar ska gälla som för kommunala anordnare. Kraven på behöriga lärare och rektorer ska vara desamma oavsett anordnare.
Statens ansvar inriktas på tillståndsgivning och tillsyn. Kommunernas roll ökar på vägledningsområdet och bedömningen av utbildningsbehovet. Kommunen behåller ansvaret för fastställande av inriktning och omfattning av all formell vuxenutbildning.
Folkbildningens organisationer kan få tillstånd av Skolverket eller motsvarande myndighet att verka som fristående vuxenutbildningsanordnare. Det betyder att lärare och rektorer vid folkhögskolor måste få sin behörighet och kompetens inom Frivux bedömda utifrån de kriterier som gäller för den formella vuxenutbildningen. Verksamhet som finansieras inom folkbildningsanslaget ingår inte i rätten att sätta och utfärda betyg. Folkhögskolor bör få rätt att utfärda intyg om kunskaper motsvarande godkänt i utbildning i svenska för invandrare, som fyller målen för sådan verksamhet och som sker inom det ordinarie folkbildningsanslaget. Skäl saknas för att folkhögskolor i likhet med kommuner ska ha en särskild rätt att anordna utbildning i svenska för invandrare.
Betänkandet Frivux - Valfrihet i utbildningen, SOU 2008:17, 312 sidor, kan hämtas på www.regeringen.se/sb/d/10005/a/99592
2008-03-05
Lars Furuland gav 2006 tillsammans med Johan Svedjedal ut handboken Svensk arbetarlitteratur. I en ny småskrift från Mimer har Furuland fördjupat analysen av "den betydelse folkbildningsverksamhet, folkhögskolor och folkrörelser uppenbarligen har haft för arbetardikten i Sverige".
Förklaringen till omfattningen av den svenska arbetarlitteraturen måste enligt Furuland sökas i det mångsidiga folkbildningsarbete som har pågått genom studieorganisationer, folkbibliotek och folkhögskolor. Genom detta öppnades vägen för autodidakterna.
Folkhögskolan ägnas stort utrymme därför att den haft "unika möjligheter att befordra individuellt lärande för vuxna elever". Skolformen tycks i särskilt hög grad ha kunnat medverka till att öppna vägar fram mot författarskap. "Folkhögskolan torde ha varit den allra viktigaste författarskolan för arbetarförfattarna, till och med viktigare än folkrörelsernas mötesliv och folkbiblioteken."
Under senare hälften av 1900-talet har stora förändringar skett. Genom reformer i utbildningssystemet har arbetarskildrare kunnat fortsätta med akademiska studier eller högre utbildningar. Bildningsvägen kan börja med folkhögskolekurser, studiecirklar eller skrivarkurser men fortsätta inom den postgymnasiala utbildningssektorn. De senaste decennierna har skrivarkurser vuxit fram för den som har författardrömmar.
Skriften har följade kapitelrubriker: "Vad är arbetarlitteratur?", Läskonstens historia – från teologi till forskning", Några arbetarförfattare ur den första generationen", Folkrörelser som författarmiljöer", Arbetarförfattarnas bibliotek", Folkhögskolor som drivhus för författare", "Slutord".
Till varje kapitel finns listor över källor och litteratur. Kapitlet om folkhögskolorna som drivhus innehåller intresseanta namnlistor över blivand författare på såväl bygdeskolor som Brunnsvik.
Folkbildningens och folkrörelsernas betydelse för arbetarlitteraturen i Sverige. Lars Furuland. 80 sidor. Mimers småskrifter. Beställes från Skapande Vetande, Linköpings univeristet, 581 83 Linköping. Tfn 013-28 20 94. http://www.ibl.liu.se/dipa/skapandevetande
2008-01-10
Inför
sitt hundraårsjubileum 2012 har ABF gett olika författare i uppdrag
att skildra varje decennium från 1950-talet och framåt. ABF-livet
beskrivs insatt i ett kulturellt, socialt och ekonomiskt sammanhang. 2006
kom "Folkbildningens 50-tal" av Eva Swedenmark. Nu föreligger
boken om 60-talet skriven av Karin Englund.
Den senaste boken följer uppläggningen från föregångaren. Varje ägnas cirka 10 sidor där större händelser globalt, nationellt och inom folkbildningen och ABF lyfts fram. Bildmaterialet är mycket rikhaltigt.
Under hela 60-talet diskuterades den fria och frivilliga folkbildningens roll och uppgifter. 1961 lades en folkbildningsutredning fram som först 1963 ledde till en proposition. Mot slutet av decenniet överfördes folkrörelsebiblioteken till kommunala folkbibliotek. Folkbildningen och etermedia diskuterades.
Folkbildningens 60-tal. Englund. Bilda förlag, 2007. www.bildaforlag.se.
E-post: info@bildaforlag.se
2007-12-18
De norska studieförbundens framtid har utretts. Utredningen har kommit fram till nya mål och modeller för styrning, organisering och finansiering av studieförbunden i betänkandet "Studieforbund – læring for livet".
I Norge finns det 20 offentligt godkända studieförbund med mer än 400 medlemsorganisationer. 2006 genomförde de 39 000 kurser med 506 000 deltagare Under en tioårsperiod har antalet kurser minskat med 36 procent och deltagarna med 18 procent.
Utredningen föreslår sex överordnade mål för studieförbundens
verksamhet:
1. upprätthålla och stärka demokratin och lägga grunden
för en hållbar utveckling och engagera och utveckla aktiva medborgare,
2. göra det möjligt för människor att påverka sin
egen livssituation,
3. bekämpa utanförskap och bidra till tillhörighet,
4. bidra till motivation och tillgång till kunskap och kompetens för
alla och möta behov i ett samhälle och arbetsliv som är i ständig
ändring,
5. stärka kulturell mångfald och öka deltagandet i kulturlivet,
6. vara en självständig arena för lärande och ett komplement
till offentliga utbildningsmöjligheter för vuxna.
En ny lag föreslås som reglerar en sektor för frivillig utbildning, bl.a. studieförbund och folkhögskolor, utanför det offentliga utbildningssystemet. Det regionala ansvaret stärks för att möta vuxnas och regionens behov av kompetens där studieförbunden tilldelas medel av fylkeskommunen.
Statsbidraget till studieförbundet föreslås bli tredelat. En kulturpott förslås för fördelning av fylkeskommunen. Utbildning som är parallell med offentlig skola på uppdrag från fylkeskommunen tilldelas medel av fylkeskommunen genom ramöverföringar.
Nya kriterier föreslås för godkännande av studieförbund. De ska ha en demokratisk organisation med en vald styrelse och minst två medlemsorganisationer. Studieförbund ska ha aktiviteter i minst tio fylkeskommuner och redovissa minst 20 000 kurstimmar per år.
Utredningen ger en god beskrivning av likheter och skillnader mellan förhållandena i Norge, Sverige och Danmark.
Betänkandet Studieförbund – læring for livet (NOU 2007:11) omfattar 145 sidor. Den kan laddas ner som pdf-fil från http://www.regjeringen.no/nb/dok/NOUer.html?id=1767
2007-12-12
Förre
riksdagsledamoten Thure Jadestig, en gång elev till Alf Ahlberg, och
författaren Jonas Hartelius har gett ut en bok om Brunnsviksrektorn m.m.
Alf Ahlberg. Boken tar upp den humanistiska delen av Ahlbergs gärning,
särskilt hur han förmedlade det europeiska kulturarvet, ställde
människovärdet i centrum, varnade för våldsromantik och
totalitär mentalitet, blottlade den moderna naturvetenskapens rötter
i den klassiska bildningens värn av tankens frihet, samt hur han tidigt
varnade för västerlandets historielöshet och teknikfixering.
Författarna hoppas att boken ska "fästa uppmärksamheten på en gärning av stor betydelse för vårt samhälles idémässiga utveckling under det gångna århundradet".
Boken omfattar 110 sidor och har följande kapitelrubriker: "Alf Ahlberg – en biografisk skiss", "Varför studera Alf Ahlberg idag?", "Alf Ahlberg och kampen mot extremismen", "Alf Ahlberg och meningsmakeriets spelregler", Humanismen – ett värn mot extremism", "Alf Ahlbergs teknikkritik", "En kämpande humanism i Alf Ahlbergs anda" samt "Ahlbergbiblioteket – en dold kulturskatt".
Alf Ahlberg – en filosof och folkbildare för 2000-talet. Thure Jadestig och Jonas Hartelius. Hjalmarsson & Högberg Bokförlag, 2007. www.hohforlag.se
2007-12-11
Johan
Norbeck och Lena Skördeman har ställt samman en rikt illustrerad
minnesbok över Hans Hovenberg som avled 2006 vid 83 års ålder.
De tecknar på 114 sidor ett porträtt av en mycket mångsidig
folkbildare som förknippades med folkhögskolan och dess lärarförbunde
SFHL men som också gjorde insatser på andra håll inom folkbildningen.
Boken är inledad i tre delar: "Barndom och ungdom", "Studentår och folkbildargärning" samt "Några sidor sidor av Hans personlighet". En läsning av den andra delen visar den mängd av initiativ som Hans Hovenberg tog inom folkbildningen, som Folkhögskolans dag, fortbildningsmöjligheter för folkhögskollärare, bildandet av Vuxenutbildarcentrum, för att nämna några.
I mitten av 1990-talet påbörjade han Lexikonprojektet, som innebar ett tålmodigt och envist arbete med att skapa en lista över folkbildningens terminologi översatt till en mängd olika språk. Uppgiften passade för den internationellt mycket engagerade Hans.
Den folkbildningshistoriskt och folkhögskoleintresserade möter i boken både en intressant person och en stor samling folkbildarminnen (också från personer som intervjuats av författarna). Boken visar både på krafter som lett till verksamhetens utveckling och vad en stark tro på folkbildningens möjligheter kan åstadkomma.
Boken "å andra sidan.... Om folkbildaren Hans Hovenberg" kan beställas genom Stellan Boozon, Vuxenutbildarcentrum, Linköpings universitet. E-post: stellan.boozon@liu.se
2007-12-10
Folkrörelseutredningen har lämnat sitt betänkande "Rörelser i tiden" (SOU: 2007:66). Utredaren anser att det behövs mer kunskap om den ideella sektorn, som underlag för politiska beslut och för utveckling av verksamhet inom sektorn. Därför föreslås ett program för forskning om det civila samhället.
Det förslagna programmet ska bestå av (1) ett flervetenskapligt grundforskningsprogram för forskning om det civila samhället, (2) forskningsbaserade studier för grundläggande kunskap om det civila samhället samt mötesplatser för forskarsamtal och (3) spridning av forskningsbaserad kunskap.
Satsningen syftar till att:
* främja utvecklingen av forskning inom området,
* säkerställa tillgång till och kvalitet på grundläggande
forskningsbaserad kunskapsgenering samt
* bidra till kunskapsspridning och dialog.
Betänkandet Rörelser i tiden kan hämtas på www.regeringen.se/sb/d/8125/a/89133
2007-12-07
Skolmyndighetsutredningen föreslår i sitt betänkande "Tre nya skolmyndigheter" (SOU 2007:79) de nya myndigheterna Skolinspektionen, Skolverket och Myndigheten för specialpedagogik. De två första lokaliseras till Stockholm och den tredje till Härnösand. Den nya myndighetsstruktuen förslås gälla från den 1 juli 2008.
Myndigheten för skolutveckling (MSU) och Nationellt centrum för flexibelt lärande läggs ner. Viss läromedelsproduktion och statsbidragshantering övergår till Myndigheten för specialpedagogik och Folkbildningsrådet.
Förslag som berör folkbildningen är att Socialstyrelsens institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) förs till Myndigheten för specialpedagogik. Sisus fördelar bl. a. stöd till funktionshindrade folkhögskoledeltagare. Vidare föreslås att verksamheten kring teckenspråkstolkar och kontakttolkar överförs från Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) till Folkbildningsrådet. Huvuddelen av TÖI:s verksamhet inordnas i Stockholms universitet.
2007-11-27
Inför
sitt hundraårsjubileum 2012 har ABF gett olika författare i uppdrag att skildra
varje decennium frÂn 1950-talet och framÂt. ABF-livet beskrivs insatt i ett
kulturellt, socialt och politiskt sammanhang. 2006 kom "Folkbildningens 50-tal"
av Eva Swedenmark, 2007 kom "Folkbildningens 60-tal" av Karin Englund. Nu
föreligger boken om 70-talet av Karl-Olof Andersson.
Uppläggningen av boken följer mönstret från de tidigare. Varje år ägnas cirka 10 sidor där större händelser globalt, nationellt och inom folkbildningen och ABF lyfts fram. Bildmaterialet är mycket rikthaltigt.
70-talet kan ses som ett gyllene decennium för studieförbunden. Bidragsgivningen var inledningsvis generös, många utredningar som FÖVUX, LOVUX, en proposition om en förnyelse av vuxenutbildningen och en utredning och beslut om en ny kulturpolitik framhöll folkbildningens betydelse. På kulturområdet blev gräv där du står-studier och arbetarspel nya begrepp. Informations- och studiekampanjer om ett nytt valsystem och om energipolitiken var andra inslag. Mot slutet av decenniet försämrades statens finanser vilket också påverkade stödet till folkbildningen. Boken har en längre intervju med ABF:s nestor Inge Johansson.
Folkbildningens 70-tal. 128 sid. Karl-Olof Andersson. Bilda förlag, 2008. E-post: info@bildaforlag.se Hemsida: www.bildaforlag.se
2007-07-30
Statskontoret har på uppdrag av regeringen utvärderat folkhögskolornas särskilda insatser för arbetslösa inskrivna i aktivitetsgarantin (SAGA) och för arbetslösa ungdomar 20 - 24 år (Ams Ungdomsplatser). Studierna på folkhögskolan har gett deltagarna ett mervärde eftersom 70 procent av deltagarna är nöjda med kurserna. Kurserna har trots detta inte ökat deltagarnas möjligheterna att få arbete jämfört med andra personer i arbetslöshet eller i arbetsmarknadspolitiska program.
Statskontoret anser att det arbetsmarknadspolitiska värdet av insatserna är ringa. Utbildningen är för kort för att ge behörighet, de förvärvade kunskaperna kan inte styrkas och instsernas mål, organisering och utformning har inte varit ändamålsenlig. Det är därför tveksamt om dessa studier ökar de arbetslösas möjligheter på arbetsmarknaden. SAGA-deltagarnas benägenhet att övergå till yrkesinriktade studier eller att studera vidare på gymnasienivå har inte heller ökat. För deltagarna i Ungdomsplatserna har motsvarnade effekt varit begränsad. En förklaring är att insatserna varken ger behörighet till högre studier eller intyg om högre uppnådd kompetens och att deltagarna har en relativt låg benägenhet att att ta studielån. Betydelsen av eget val och studiemotivation har underskattats i organiseringen av insatserna.
Mot bakgrund av resultatet från utvärderingen finner Statskontoret att SAGA-insatserna inte ska förlängas i sin nuvarande utformning. Det är inte heller motiverat att förslå en ny ungdomssatsning liknande Ams ungdomsplatser. Folkhögskolornas ordinarie insatser bör istället kunna vara ett alternativ att rekommendera till långtidsarbetslösa som är intresserade av att studera. Statskontoret bedömer att folkhögskolans ordinare kursverksamhet ger mer incitament att fullfölja gymnasiestudier.
2007-06-27
Av alla dem som 2002/2003 avslutade långa kurser på folkhögskola studerade en av fyra tre år senare på högskola. Ännu flera, 40 procent hade någon gång under de gångna tre åren studerat på högskola.
Arbete var den vanligaste sysselsättningen tre år efter folkhögskolan. I april 2006 arbetade hälften av de som lämnade folkhögskolans långa kurser tre år tidigare. Samtidigt är det tydligt att många hade svårigheter att finna lämpligt arbete. Nästan tio procent av gruppen var arbetslösa. Arbetskraftundersökningarna visar samtidigt att av hela befolkningen i åldern 16 - 64 år var fem procent av männen och fyra procent av kvinnorna arbetslösa.
Undersökningen, Folkhögskoleuppföljning 2006, finns publicerade som, Statistiska meddelanden UF 38 SM 0601. Uppgifterna finns också tillgängliga på SCB:s statistikdatabaser.
2006-12-11